Ljuva vintertid

Jag älskar vintern. Vinterhalvåret är den tid då jag lever medan jag under den andra halvan av året på min höjd överlever.

I september infinner sig lättnaden, i oktober börjar det det spritta av förväntan och i november kommer lugnet. December är glädjens månad (jag älskar julen) och januari vilomånad. I februari börjar dock lite oro tränga sig på.

Det finns naturligtvis många orsaker till att jag känner så här. Delvis beror det på att jag helt enkelt inte mår så bra av sol och värme och har en tendens att drabbas av sommardepression. Men det är också så att förväntningarna inte är så höga på mig under den mörkare årstiden. Det är tillåtet att kura ihop sig i soffan med en bra bok eller sitta och spela framför datorn. På sommaren skall man helst vara ute hela dagarna och gräva i trädgården och måla på huset. Jag är ju inte ensam om att som barn ha fått höra att jag borde gå ut i det fina vädret. Tyvärr blir det inte bättre när man blir vuxen. Nästan tvärtom faktiskt. Man förväntas göra så mycket som vuxen, bl a släppa alla intressen som anses omogna (gissa vilka).

Idag snöar det och blåser isvind, och jag känner hur jag går och ler i snålblåsten. Jag är inte för gammal för att tumla om med hundarna i snön eller göra snöänglar eller överhuvudtaget leka. Jag kommer aldrig bli för gammal för det vad de än säger till mig, de vuxna.

#blogg