Jag älskar prylar men tror inte att prylarna ens tycker om mig

Jag lever med en man som har köpt fler mobiltelefoner än han har ringt mobilsamtal. Han köper dem för att de är snygga och har roliga finesser, och på sin höjd spelar han lite spel på dem. Sen tröttnar han och vill ha en ny och då får jag ärva den gamla. Jag har alltså aldrig ägt en mobiltelefon som har köpt till mig efter min smak. Förrän nu. Igår köpte jag min första egna mobiltelefon, bara till mig. Den är varken dyr eller tjusig och jag är lite osäker på vad den har för finesser, men den är bara min.

Det finns ett skäl till att jag bara har fått ärva telefoner. När det gäller prylar, särskilt elektroniska sådana, är jag en riktig olycksfågel. Jag har sönder saker. Själv tycker jag inte att jag är särskilt slarvig men gubben min skulle aldrig låna ut något till mig som han inte är trött på. Jag tror att det egentligen handlar om att jag använder sakerna, då slits de ju helt naturligt, och det är klart att något man ständigt bär med sig löper större risk att råka ut för olyckor än något man gömmer bakom böckerna i bokhyllan.

Min senaste telefon klämdes till exempel i en bildörr när jag hade lite bråttom. Det löjliga var att jag tvingades köpa en mobilväska när jag fick den eftersom sambon blir så upprörd när jag bär mobilen i fickan. Den kan ju bli repig. Den förra tvättade jag i tvättmaskinen. Två gånger. Den låg i byxfickan och blev kvar i maskinen under två tvättar. Den hade i vilket fall som helst knappast överlevt den första tvätten.

Klockor har jag sådan otur med att jag har slutat köpa dem. Det är liksom ingen idé. Min första klocka fortade sig tio minuter om dagen. Den andra gick sönder strax efter att jag fått den och lämnades in på inköpsstället för garantireparation. Där blev den liggande i två år eftersom de tappade bort den. Sedan köpte jag en Certina för min första lön när jag var sexton år. Den var så snygg men när jag kom ut ur affären märkte jag att den hade stannat. Jag gick tillbaka och efter försök att reparera den fick jag en ny eftersom den var bortom all räddning. Den senaste åkte med i tvätten. Den också. Jag vet inte om jag är onaturligt slarvig eller om det är sådant man får räkna med när man använder sina ägodelar.

I vilket fall älskar jag prylarna. Jag tror aldrig jag är så lycklig som när jag får packa upp någon ny apparat, helst en som skall kopplas ihop med något och som har medföljande fjärrkontroll. Tyvärr händer det alltför sällan.

#blogg