Det här med sömn

Som barn och tonåring kunde jag sova hur länge som helst. Sovmorgon innebar att jag steg upp tidigast vid tolvtiden. Det var ett väldigt tjatande från föräldrarna och skoldagar var ett helvete. Jag blev nästan förolämpad om någon sade god morgon till mig för enligt mig existerade det ingenting sådant som en god morgon. Nu hör det till saken att jag sov väldigt dåligt på nätterna. Under gymnasietiden hade jag svårt att hålla mig vaken på lektionerna vilket naturligtvis var en bidragande orsak till min dåliga betyg. Men jag förstod också att det hörde tonåren till att sova.

Sen växte jag upp, blev vuxen och fick jobb men var fortfarande lika trött. Nu skulle jag stiga upp ännu tidigare eftersom jag började sju och hade en timmes restid till jobbet. Jag har alltid varit något av en nattuggla, mår som bäst runt nio-tio när det är dags att gå och lägga sig. Mitt första heltidsarbete som storstädare på Sahlgrenska sjukhuset gjorde mig till en vandrande zombie. Men jag tänkte att det väl berodde på att det var en stor omställning att börja arbeta. Så småningom, det var jag övertygad om, skulle jag vänja mig, bli "vuxen" och stiga upp klockan fem på morgonen med ett leende på läpparna.

Nu är jag vuxen och har haft många arbeten men är fortfarande lika trött. Arbetskamrater brukar ibland berätta att de minsann tar sovmorgon ibland på helgerna och då sover ända till halv åtta på morgonen. Oj oj oj vilka slöfockar. Jag hasar mig i bästa fall upp vid elva, oftare framåt ett. Det är som att jag aldrig kan få nog sömn. Oavsett om jag sover kort tid eller länge, går till sängs tidigt eller sent, så vaknar jag aldrig pigg!

En gång för många år sedan hade jag en period då jag sov praktiskt taget dygnet runt. Sedan vaknade jag en morgon klockan fem och kände mig utvilad. Det höll i sig i några veckor. Jag stupade i säng vid niotiden och vaknade mellan fem och sex. Det var riktigt skönt att stiga upp så tidigt och ha huset för sig själv. Men det varade som sagt några veckor. Nu är jag mig själv igen. Jag har lärt mig acceptera att jag är på det här sättet och tillåter mig att sova när jag behöver. Det är dock lite trist att andra vuxna människor ser på mig som om jag var en utomjording.

#blogg