Jag älskar Portal

Jag har precis spelat klart Portal och slutomdömet är: Fantastiskt! Jag älskar problemlösningen. Jag älskar humorn. Jag älskar sången på slutet.

Trots att banorna tills stor del höll samma färgskala och var ganska lika till utseendet i övrigt också så kändes de ändå varierade. När man väl kommit på några grundläggande knep var det aldrig särskilt svårt att hitta en lösning. Utom mot slutet då när jag ibland hade svårt att se hur jag skulle komma vidare. Men frustrationsnivån hölls på en låg nivå, det handlade bara om logiskt tänkande. Inte en enda gång behövde jag söka någon annanstans efter lösningen utan jag klarade hela spelet själv. Ibland när man kommit på hur man skulle göra var det lite trixande innan man fick till det, men det var aldrig så svårt att jag hann bli irriterad eller tröttna. Lite små justeringar var allt som behövdes. Det var riktigt skönt faktiskt.

Det påminde faktiskt en del om Bombuzal i känslan. Bombuzal var ett spel jag spelade om och om igen på min C64. Det hade också stigande svårighetsgrad, och vissa banor mot slutet var så komplicerade att man fick hålla på väldigt länge innan manfick till det. Detta gav det stort omspelningsvärde. Något jag inte är säker på att Portal har dock.

Nu har jag på ganska kort tid avslutat två spel och bara det känns underbart. Kanske kan jag klara av några andra titlar som ligger och väntar också.

#blogg