På vägen mot målet

När jag spelar spel, oavsett om det är något sällskapsspel med familjen, patiens eller datorspel, så är det inte särskilt viktigt för mig att vinna. Ganska ofta är det till och med viktigt att inte vinna.

När jag var barn brukade jag och en kompis spela Fia. Vår partier var intensiva, tysta och hänsynslösa, och jag älskade dem. Vi kastade tärningarna och förflyttade våra pjäser och när vi kunde slog vi ut varandra, allt med samma koncentrerade hängivenhet. Ingen blev arg eller ledsen. Ingen var en dålig förlorare. Vi hade kul. Senare försökte jag spela med mamma. Hon ägnade större delen av partiet åt att be om ursäkt. Om hon kunde slå ut någon av mina pjäser gjorde hon inte det utan flyttade någon annan pjäs istället, alltid med en förklaring. Jag avskydde det och slutade spela med henne.

Jag har alltid haft svårt att hitta någon som vill spela spel med mig. Min familj har inte tålamod med de ofta långspelade och krångliga spel jag föredrar och vänner har jag mycket få. Mamma ställde dock som sagt upp ibland. Om det tog för lång tid att spela klart brukade hon säga, "Vi säger att du har vunnit". Gaaah! Jag vill inte vinna, jag vill spela. Dessutom är mamma en dålig förlorare som fuskar när hon lägger patiens. När vi spelade kort fick jag sitta och hålla på bra kort för att hon skulle hinna ikapp, ända tills det blev ohållbart och jag var tvungen att lägga ut dem. Ofta med följden att jag vann ännu mer överlägset. Behöver jag säga att vi inte spelar kort längre?

Jag gillar som sagt krångliga spel med många regler och turer. Samma sak med patiens. Jag lägger helst sådana som aldrig går ut. Konstigt nog känner jag en viss tomhet och besvikelse om den trots allt gör det någon gång. Undantaget är Scorpion Two Decks som jag envist försöker förbättra min statistik i.

Men ändå är jag en tävlingsmänniska. Men jag tävlar oftast mot mig själv. Jag strävar alltid efter goda resultat i allt jag tar mig för och avskyr att göra ett dåligt jobb.På Komvux kändes det oerhört viktigt att ha högsta betyg, och jag känner fortfarande besvikelse över mina två VG.

#blogg