För snart två år sedan undrade en god vän om det inte vore en god idé att jag registrerade mig på Facebook. Jag gjorde det lite motvilligt eftersom jag av någon anledning inte gillar att registrera mig på nätet. Det är inte så att jag vill vara anonym eller privat utan snarare tycker jag det är lite jobbigt och knöligt. Ofta skall man fylla i en massa obligatoriska fält som ibland skall fyllas i på ett speciellt sätt som inte stämmer med min verklighet. Svensk adress i amerikanskt formulär är jättekul. Visst kan man hitta på men jag gillar inte att ljuga och gör det bara om det är absolut nödvändigt. Nå, jag blev registrerad till slut och fick snabbt två vänner, vilket väl motsvarar min verkliga situation, och så förblev det i ett år.
Till en början var det faktiskt riktigt kul. Jag lade till diverse små program som t.ex. kunde hålla reda på mina böcker och filmer. Sedan satt jag och lade in mitt bibliotek, eller åtminstone de delar av det som jag tycker är viktiga. Jag betygsatte och höll på. Det var bara det att inget av programmen fungerade särskilt bra och när jag upptäckte LibraryThing så gick jag över till det istället.
Nåja, det finns ju annat att göra på Facebook. Man kan till exempel hålla reda på sina vänner. Men två vänner är inte så väldigt svårt att hålla koll på och den vanliga mailen fungerade oftast smidigare för att hålla kontakten. Sedan kan man ju gå med i diverse grupper också och några gick jag faktiskt med i. Bland annat en ägnad åt en av mina favoritförfattare. Den hade sexton medlemmar, efter att jag gick med. Jag vågade aldrig vara aktiv i gruppen och det vågade tydligen ingen annan heller.
Sedan började jag få meddelanden. Oj vad många meddelande jag fick. Jag fick reda på att Gnällbjörn hade betygsatt Brokebakc Mountain och att Joker ville läsa Ender's Game. Jag fick hundratals (kändes det som) kedjebrev genom en av mina vänner. Jag fick diverse gåvor av båda mina vänner. Till slut blev jag så trött på alltihop att jag stängde av meddelandefunktionen för allt jag kunde hitta utom just meddelanden. Då blev det helt tyst.
För ett litet tag sedan hände det något. Min syster skaffade uppkoppling och registrerade sig. Hon är något mer social än jag och genom henne har jag fått massor av vänskapsförfrågningar. De flesta är människor som är släkt till henne på ett eller annat sätt men även två kusiner till mig har hört av sig. Jag vet inte hur jag skall förhålla mig till allt det här. Kusiner och syskon är helt självklart men alla de andra har jag inget gemensamt med förutom att vi delar efternamn eller har någon gemensam "vän". Jag bekräftar dem allihop eftersom det känns ohyfsat att bara ignorera dem och jag tycker inte det är min sak att göra efterforskningar varje gång. Om nu någon vill lägga till mig på listan kunde de väl skriva ett litet meddelande om vilka de är?
Meddelanden förresten. Jag har fått sexton nya "vänner" och av dem har fyra skrivit till mig. Jag får fortfarande gåvor, det ser jag ibland när jag går in för att bekräfta något. Men ingen skriver något. Jag skulle bli mycket gladare för ett meddelande än för en snökula. Och ta nu inte illa upp ni vänner som både skriver och skickar gåvor, jag talar om alla som aldrig skriver en hälsning. Själv skickar jag aldrig gåvor eller ens kollar vilka som har skickat till mig. Jag känner mig oartig men orkar inte bry mig. Jag funderar att skriva ett meddelande på min profil: Gåvor undanbedes, men skriv gärna och berätta hur du har det. Och om någon nu tycker att jag kan ta initiativet så vill jag bara säga att de var de som sökte upp mig.
Om nu någon har orkat läsa så här långt så undrar jag: Har du en Facebookprofil? Är du aktiv på Facebook? Vad tusan gör du i så fall?
Våga vägra smileys!