Sångtextfunderingar

Medlem
Sångtextfunderingar

Idag har jag limmat konferensblock. När man väl har fått in tekniken och händerna sköter jobbet helt själv så kan man använda huvudet till annat. Jag önskar att jag kunde säga att jag tänkte djupa tankar och funderade över livet, universum och allting. Riktigt så var det inte.

Jag sjunger ofta medan jag jobbar med händerna. Det kommer av sig själv och det kan vara allt gamla reklamjinglar till låtar av favoritband. Det är inte alltid jag kan hela texten och ibland har jag bara en refräng i skallen, ofta från någon låt jag inte ens tycker om. Men det finns vissa texter jag aldrig glömmer och det är de jag lärde mig i lekskolan.

Förutom Här kommer lilla Ludde som kanske några av er har hört, eller rent av sjungit, så sjöng vi också en sång om negerbarnen i Afrika som var lika svarta trots att de tvättade sig med tvål och vatten och vars pappa var kung i negerlandet. Det är alldeles sant. Detta var 1971-72 och det var ingen som tyckte det var något konstigt med det. Min mormor älskade sången och jag sjöng den väldigt många gånger för henne så den fastnade ordentligt.

Jag är ganska säker på att den inte sjungs på förskolor nuförtiden, men jag undrar lite när man slutade med det och hur det gick till. Jag tror inte min bror sjöng den fem år senare, men jag är inte ens säker på att han gick i förskola och alla förskolor har säkert inte samma repertoar. Det beror väl lite på personalen. Men när slutade barnen att göra negerbollar t.ex.? Skedde det gradvis av sig själv eller fick alla skolor i hela landet plötsligt direktiv om att döpa om dem till chokladbollar?

Eftersom jag är så djup så stannade inte mina funderinga där. Nej, jag fortsatte raskt till felhörning av sångtext. Vi har alla gjort det, hört fel på en låttext. Ibland med ganska roliga resultat. Jag har ett riktigt praktexempel.

Jag vet inte om dagens ungdomar känner till Teddybjörnen Fredriksson av Lasse Berghagen. I vilket fall går refrängen så här:

Teddybjörnen Fredriksson,
ja så hette han
en gång var han bara min,
och vi älskade varann

Teddybjörnen Fredriksson,
hans nos den var av garn,
ja han var min bästa vän,
när jag var ett litet barn.

Vad jag hörde var:

Teddybjörnen Fredriksson,
Jansson hette han
en gång var han bara min,
och vi älskade varann

Teddybjörnen Fredriksson,
Hans Nordsten var hans far,
ja han var min bästa vän,
när jag var ett litet barn.

Men jag nöjde mig inte med att höra och sjunga fel. Nej, jag funderade väldigt över texten också. Jag kunde inte riktigt förstå hur han kunde heta både Fredriksson och Jansson och funderade över om det kunde vara så att Fredriksson kunde vara ett förnamn också. Ett tag trodde jag till och med att Teddybjörnen var ett förnamn. Sen var det nästa vers. Han pappa hette Nordsten i efternamn och det var fullständigt obegripligt. De borde ju ha samma namn ju! För i den värld jag levde i gifte man sig innan man skaffade barn och alla i familjen hade samma efternamn. Till och med jag som bytte till min styvfars efternamn. Nej, jag fick inte ihop det och lade ned åtskillig tid på att fundera över detta mysterium. Och det sorgliga är att än idag funderar jag över detta, trots att mysteriet numera är löst.

Och jag kan helt ärligt säga att detta faktiskt var vad jag stod och tänkte på medan jag limmade konferensblock.

#blogg


signatur

Våga vägra smileys!

1
Skriv svar