Multiplayer? Nej tack!

Varje gång jag läser en förhandstitt eller recension på ett efterlängtat spel och det talar om hur mycket krut som har lagts ned på multiplayerdelen så suckar jag tungt. Står det något om MMO så slutar jag att läsa. Är det ett spel som verkar intressant eller som jag har sett fram emot är det extra illa. Det blir lite samma känsla som brukar uppstå om jag läser att något efterlängtat spel kommer portas från konsolversionen. Jaha, tänker jag, Det är alltså så det skall bli. Och jag dör en smula.

Vad är hon för en bakåtsträvare, tänker ni kanske? Fattar hon inte hur roligt och bra det är att spela med eller mot verkliga människor? Visst fattar jag det! Jag kan förstå tjusningen att tillsammans med några vänner ta sig igenom ett spel, Jag kan till och med förstå tjusningen att strida mot några vänner eller rentav okända människor. Jag var rentav lite sugen på WoW sådär i början och det var nog mycket den månatliga avgiften som avskräckte mig där. Men varför är jag så negativ då? Det ena utesluter väl inte det andra?

Det är många saker som gör mig negativ. För det första så är tanken på att att spela med/mot främmande människor riktigt otäck. Jag är inte särskilt bra på någonting och risken finns att någon blir arg på mig. Nybörjare kan ara riktigt irriterande, vad jag förstår. Om jag hade vänner som spelade samma spel som jag skulle det vara en helt annan sak.

Sedan tycker jag om att göra saker själv, i min egentakt när det passar mig. Jag gillar spel som har en tydlig handling som driver mig att spela vidare. Det finns en rädsla hos mig att om alla satsar på multiplayer eller på att göra spelet som skall döda WoW så läggs mindre tid och energi på de bitar som jag gillar.

Och för det tredje så är jag sällan intresserad av den typ av spel som man spelar med/mot andra. Det finns naturligtvis undantag och jag skulle kanske kunna bli omvänd under rätt omständigheter, men hittills har dessa omständigheter inte uppstått. Därför fortsätter jag att sucka tungt.

#blogg