Gears of War 2 -Recension
Det måste ha varit två mycket hektiska år på Epic Games sedan Gears of War släpptes i november 2006. Har de lyckats överträffa Gears of War och tillför del två tillräckligt mycket mumma för att kännas fräscht igen?
Miljontals spelare har tagit del av Marcus Fenix och Dom's, hela mäsnklighetens kamp emot Locust, Den underjordiska ras som till synes utan tydliga motiv inget hellre vill än att utplåna mänskligheten.
Storyn fick som tydligt framgår sitta i baksätet till fördel för design/grafisk överlägsenhet och ett cover -och stridssystem som var genren överlägsen. Sedan lead designer Cliff Blezinsky avtäckte spelet genom att motorsåga sig in på en scen i San Francisco har spelet gått under mantrat "Bigger, better and more badass".
Så den stora frågan är: lyckas spelet vara just detta? Det korta svaret är: Ja. Hell ja.
Du såg rätt. Motorsågsdueller.
Bigger.
Spelet tar vid ett halvår efter bombningen av Locusttunnlarna som avslutade Gears of War, till synes till ingen nytta, då detta bara gjort Locust om möjligt ännu aggresivare. Hela städer sjunker underjord och den enda säkra platsen är staden Jacinto som vilar stadigt på en ogenomtränglig granitbergrund.
Miljöerna denna gång är ofta bra mycket större än tidigare, även om det fortfarande är en mycket linjär berg-och-dalbana man åker på.
Kapitlet med Derricks, stora (stora) fordon som låter COG-soldater skickas ned i Locusttunnlar via tvåmannapods, visar upp storslagna vyer över ett frosttäckt bergspass och gröna skogar. Men just som jag förundras över den vackra utsikten från taket på min Derrick tränger en, två, tre Brumaks fram ur en passage och gör sitt yttersta för att välta vår Derrick och våra kamrater till marken. Samtidigt väller det från ingenstans fram ett hundratal Locustsoldater som ett myller över vägen och Gears of War 2 tar helt plötsligt en helt annan riktning än föregångaren.
Det är inte längre små strider i trånga korridorer mot ett fåtal fiender. Brumaks, Corpsers, Reavers och annat otyg kan numera snarare ses som strössel på slagfälten än mastodonta bossfighter.
Detta är ett fullskaligt krig för mänsklighetens överlevnad, och känslan av att vara en del av något större än ständigt närvarande. Inte minst genom musiken, som bytt kompositör (mannen bakom soundtracket till filmer så som Transformers och Independence Day), som är pampigare och mer påtaglig än tidigare.
You'll be seeing a lot of these guys.
Better.
Om Gears of War var en vaniljpuck, med samma tillsynes återanvända krigstärda, gråblaskiga bakgator och lagerlokaler gestaltar Gears of War 2 mer en twister, med långt mer varierade miljöer än tidigare, och ibland även en klick färg som topping. Förutom att försvara staden Jacinto skickas du och din vapenbror Dom ned i hjärtat av Locust näste och gör även kungligt besök hos Locustdrottningen själv. Det bjuds på ponnyridning på både en och två locust-arter och även en mycket blodig sådan inuti den största locusttypen hittils.
Storyn ligger mycket mer i fokus denna gång, och kretsar till stor del runt Dom's sökande efter hans fru Maria, som försvann efter E-day för femton år sedan. Mellansekvenserna är bättre regisserade, så pass att kärlekshistorien mellan Dom och Maria vid sin kulmen framkallar denna konsolgenerations första tår. Den du.
Även rent tekniskt har Gears of War 2 getts ett ansiktslyft. Inga större förändringar syns till, men allt från coversystemet och sprint-funktionen till onlinematchmakingen har tweakats till det bättre. Multiplayerdelen är stabilare och mer jämnvägd än tidigare, och många nya spellägen har lagts till. Bäst av alla är Horde, som låter dig och upp till fem andra spelare välja en multiplayerbana, och sedan samarbeta er genom våg efter våg av allt starkare Locust-motstånd.
Det här är Dizzy. Dizzy älskar sin Betty.
Unreal II-motorn ser (som vanligt) till att allting ser fullkomligt fantastiskt ut, och ljussättningen är denna gång, som Cliffy själv beskriver det, "mer filmisk", vilket innebär starkare konstraster och djupare skuggor, vilket innebär att det både ser och låter förbaskat läckert när en nysnittad Locust exploderar i en blodröd köttfontän och fläckar ned din glänsande COG-rustning. Omgivningar kan nu också till viss del gå sönder. Betongblock och stenflisor lossnar från pelare och skydd, och påverkar inte själva spelandet över huvud taget, men finns där som en pulshöjande grafisk detalj när striden är som mest kaotisk.
-Jag och Tai hade photoshoot med den nya snapshotfunktionen
More Badass.
Tyckte du att Gears of War var våldsamt? Gears of War 2 är våldsamt. Förjävligt jävla våldsamt.
Vad det dock vinner på är att vara slapstickvåldsamt och framkalla jublande rop och gapskratt snarare än smaklöst äckelvåldsamt som t.ex SAW-filmerna.
Det är omöjligt att ta spelet på allvar när en 150-kilos steroidsyndare med motorsågsgevär sågar itu en bajsful alien, skrikandes "GOD-DAMN SON OF A BITCH!" medan han dränks i liter efter liter plaskvått blod.
Då äcklas man inte. Då skrattar man. Då älskar man Gears of War 2.
* Upplägg - 9.6
-När handligen denna gång hamnat mer i fokus, känns spelet mycket mer komplett, och den fantastiska kampanjen knyter tillsammans med de många nya multiplayer-möjligheterna ihop Gears of War 2 till ett nästintill komplett paket.
* Grafik - 10.0
De mer varierade miljöerna, förbättrade ljussättningen, och extremskarpa texturerna gör detta till det diskutabelt snyggaste spelet någonsin. Ögongodis.
* Ljud - 9.5
Musiken är pampigare, one-line'sen mer cheesy än någonsin, och det distinkta ljudet av motorsåg-genom-alien precis så plaskigt som du vill ha det.
* Gameplay - 9.5
Coversystemet är tweakat nästintill perfektion, de nya vapnen och bossfighterna rockar, multiplayer rockar -allting rockar.
* Livslängd - 9.3
Kampanjen är en två-tre timmar längre än sist, och de nya multiplayerlägena kommer att räcka länge. Horde-läget är dock den klarast lysande stjärnan bland de nya spellägena.
* GEARS OF WAR 2 - 9.7
Årets spel.
Min fullständiga blogg finns att läsa på:
http://www.cbzgaming.blogg.se/