Bajs, bajs, bajs
Bajs och bajshinkar
Att bo mitt i skogen med långt till grannar och annat har sina fördelar. Man kan dra på precis hur hög volym som helst när man lyssnar på knepig musik mitt i natten. Man kan ställa sig och slå en drill i trädgården när man känner för det, samt grilla, öla eller fotbada i vacker miljö när vädret tillåter.
Till nackdelarna med skogsliv hör saker som 0.5mbit-lina och bussar som kommer lika ofta som nunnor (tsk, tsk). En av de mest avgörande är däremot vårt nuvarande toalettsystem.
Familjens matriark (min ömma moder, jag är ju liveget hemmaboende) har nu bestämt sig för att ta steget in i 1900-talet och skaffa vattenklosett. För närvarande har vi nämligen mulltoa, något som paret som byggde huset på 60-talet tyckte var en bra idé. I praktiken så handlar det om toalettsitsar med hål ner till en stor låda i källaren där exkrement hamnar efter nummer 2-besök.
I teorin skall detta med tiden bli jord och kunna tappas ut genom en trevlig lucka i lådan. Det fungerar dock inte när en barnfamilj (inklusive undertecknad storebror med smak för kryddig mat) ständigt släpper sina laster. Tillslut blir bajsnivån så hög att man är rädd för att bli pillad i stjärten av det när man suttit sig till ro med en god bok för ett 45-minuters bajsmaraton. Enda lösningen är då att plocka bort bajset från källarlådan för hand (eller spade) och transportera det bort till ett litet nuvarande oanvänt trädgårdsland. Den här transporten är med största sannolikhet något av det festligaste som går att uppleva.
I egenskap av "stor och stark" manspojke faller det förstås på mig att bära bajset. Efter sisådär 10 hinkar, vardera ett antal kilon, fulla med bajs så kan man lätt bli lite trött på hela idén. Man har bajs på byxorna, bajs på tröjan, bajs på händerna och skorna. En rolig sak med att ha bajs på händerna är att man lätt glömmer av att det finns där. Då kan det klia lite i hårbottnen och plötsligt har man bajs i huvudet. Jag är ganska säker på att jag dessutom fick lite bajs i ögat när jag tippade av en last som om jag byggde ett osmakligt sandslott och hörde det sköna slurpande ljudet av lufttryck som sakta ger vika och släpper loss omkring 10 kilo bajs i det för ändamålet uppgrävda hålet i grönsakslandet.
Det är såhär man spenderar en ovanligt lyckad lördag på landet. Jag kunde inte undvika att tänka på att jag bara några dagar tidigare legat i en mastodontsäng på Hiltonhotell i Det Stora Landet I Väst och kombinerat slösurfning med hjärndöd Amerikansk TV. Det sägs att kontrasterna som skapar helheten. Vad är livet om inte en mosaik av intryck och händelser. Lite grinigt bara att vissa mosaikplattor måste vara så hiskeligt bruna.