Lucka 14 - Julkalender 2009
SpelledarN^ - Julkalender 2009
Lucka 14: Aspirationsbrist
Det utomkroppsliga kameraperspektivet försvann lika fort som det uppkommit och Mårten satt plötsligt på ett lite slitet säte i den glest befolkade bussen. Utöver honom kunde man se tre andra passagerare som alla hade placerat ut sig med så stort mellanrum som möjligt i ett försök att undvika social kontakt med främlingar så gott de bara kunde. Samkväme med okända människor var nämligen förbehållet alkoholister och andra stackare som befann sig i det mycket omtalade utanförskapet.
Bussfärden till det lite större samhället var en skumpig sådan på cirka 7 kilometer. Mårten sparade, mest för att se att det faktiskt fungerade, vilket det verkade göra. Eventuella perspektivförändringar och verklighetsförvridningar uteblev och snart var bussen framme vid den station som bestod av fyra vändplatser och en glasbur av större modell.
Mårten förväntade sig nästan att något konstigt skulle inträffa så fort han klev av bussen, men han visades ha felaktig intuition. Istället för någon surrealistisk, spelinspirerad syn möttes han av en otroligt normal decemberdag där människor klädda i marinblått och beige gick om varandra med plastpåsar i grälla färger och såg smått slentrianbesvärade ut. De flesta var äldre kvinnor som tog julhandeln på stort allvar och mest av allt ville få tag på just den leksak som barn och barnbarn ville ha innan någon annan mor- eller farförälder kunde slänga fram en smärre del av sin pension och lägga vantarna på ortens sista exemplar.
Dessa seniorkvinnor såg kusligt lika varandra ut och Mårten funderade på om han plötsligt befann sig i någon sorts stadsplanerarsimulator där samtliga fotgängare använder samma 3D-modell och liknande texturer men insåg snart att det var så här äldre människor var klädda nu för tiden. Han sparade och gick fram till en grå dam i fluffig mössa och frågade vad klockan var. Tanten svarade undvikande att den var kvart över ett och vandrade stressigt vidare. Mårten kom fram till att hans superhjältenamn borde vara Klockmannen eller "Ursäkta, vad är klockan"-pojken och laddade varpå han frågade igen med samma svar som resultat.
Vad skulle han egentligen göra med sin sparfunktion? Någon som aldrig sett havet längtar efter allt man skulle kunna göra i det, men när de väl kommer dit blir de alltför häpna för att kunna förverkliga sina ambitioner. Detta hade hänt Mårten Fagerkvist som inte lyckats åstakomma mer än att fråga äldre människor om klockan upprepade gånger. Han måste ta sig i kragen och använda sin kraft till något festligt medan han fortfarande hade chansen.
Fortsättning följer...