Lucka 17 - Julkalender 2009
SpelledarN^ - Julkalender 2009
Anteckning från "författaren":
Luckor har uteblivit! Management (det där knepet i husvagnen) ska straffas för detta. Jag har publicerat två luckor på samma gång (16 och 17). Klicka på SpelledarN^ - Julkalender 2009-texten för att läsa tidigare luckor om du missat någon (typ).
Lucka 17: Mayday
- Jävla fasoner, alltså! sa Micke eller Krille (eller kanske Tommy) och vände enkelt Mårten 90 grader så att denne fick en bra titt på sin förmodade baneman. Fattar du vad du har gjort? Du kan åke in på anstalt för det här!
Mårten Fagerkvist var inte tillräckligt gammal för att förpassas till ett liv bestående av att bli utsatt för andra mäns forcerade kärlek i duschrummet på Hall eller Kumla eller ens Österåker. Mårten hade utfört en ogärning och hade nu en polisstjärna längst upp till vänster. Längst ner på samma sida hade han en GPS, och längst upp till höger stod det 1367 kr. Det här var en väldigt familiär syn för många unga män. Han såg även en rygg framför sig, och det tog inte lång tid innan han insåg att det var sin egen jacka han tittade på.
Mårten hade ingen aning om vad han skulle ta sig till. Han hade blivit haffad efter att ha utfört en styggelse till kupp men hade fortfarande chans att komma undan. Den beryktade reptilhjärnan fick ta beslutet, vilket resulterade i att den vanligtvis så lugna och resonabla Mårten sparkade väktaren på en erkänt känslig punkt mellan benen och sprang så fort han orkade ner för gatan. Han insåg snabbt hur ovant det är att röra sig i ett tredjepersonsperspektiv samtidigt som ytterligare en stjärna tändes i övre vänstra hörnet av hans blickfång.
Efter att ha rundat några husknutar och sprungit in på en mindre innergård ringde hans mobiltelefon som låg i fickan för enkel och snabb åtkomst. Den färgglada displayen påvisade att det var hans vän Emil Ivarsson som ringde. Mårten svarade snabbt.
- Hallå? sa han med andfådd men klarvaken röst.
- Hej! sa rösten i telefonen. Det är Emil. Ska du hänga med och bowla?
Mårten irriterades över den lite för banala spelreferensen men fann sig snabb.
- Nej, för satan, men jag behöver hjälp! sa Mårten med den sortens desperation som bara en grav verklighetsförvrängning och ett klart hot om inspärrning kan skapa.
- Nån annan gång, då. svarade Emil i andra änden av den sladdlösa telefonkopplingen och lade oförhappandes på i örat på sin förtvivlade vän.
Den julhandel som Mårten planerat hade blivit en absurd katt-och-råtta-jakt i något som mest kan liknas vid en grav och allvarlig hallucination. Det var långt hem. Nu hörde han polissirener komma närmare...
Fortsättning följer...