R4lly Boi
Hell yeah! Eller vad nu Avril Lavigne skulle ha sagt. Efter att ha haft en halvhyfsad körning under Snapphanerallyt i Hässleholm för ett par veckor sedan så var det igår dags för TV-svängen i Hörby. En tävling där det traditionellt har gått bra för oss.
Det var dock ingen bra inledning. I sista vägskälet på SS1 gick det för fort och vi for rakt fram, när sträckan istället svängde vänster. Det var bara att backa och dyrbara sekunder gick förlorade. Ca 15 sekunder räknade vi det till. En riktigt pissig inledning helt enkelt.
Men vi repade mod, drog till med skapliga tider på de två nästföljande sträckorna och vi låg totalt 9:a vid första serviceuppehållet. Vi såg det som kört med någon mer framskjuten placering (vi har ju varit 3:a totalt i tävlingen vid två tidigare tillfällen) men vi hade ett gäng bakhjulsdrivna förare före oss och de skulle nedkämpas åtminstone.
Så vi började en bra upphämtning och tog oss förbi den gamle Fransson, Tord Johansson och någon till av de tvåhjulsdrivna och vi började känna viss vittring på Jocke Grahn (samma klass som oss) samt Rickie Borgström, som haft ett riktigt fartfantomstempo genom tävlingen (han kör ju trots allt "bara" en tvåhjulsdriven signalorange Volvo). Men med endast två korta sträckor kvar så kändes det ganska omöjligt att köra in de ca 10 sekunder som fattades.
På nästsista sträckan drog dock farsan igång ett djävulskt tempo (åtminstone för att vara oss) att jag i början var för sen med en not och vi var en hårsmån från en rejäl avåkning. Men jag fattade vinken och läste fortare än Clabbe af Geijerstam när han drar loss i Rakt över disk. Och det betalade sig. Vi var inte bara lika snabba som Åke Jacobsson (han slutade tvåa totalt), vi var endast två sekunder efter Stoffe Nilsson (som vann tävlingen) på en av hans favoritsträckor. En grymt stark tid och det är tveksamt om vi kört så fort nångång tidigare.
På sista sträckan hade vi i princip samma tempo och vi slog Jocke Grahn med 1,8 sekunder. Det innebar att vi var totalt 0,1 sekunder före honom i resultatlistan och vi lyckades, mot alla odds, sluta fyra. En mycket stark slutspurt måste jag säga.
Och Borgström då? Han hade en sopig tid på sista sträckan så jag förmodar att något hände där. Vi hade nog gått om honom ändå, men man vet ju aldrig. Man kan även konstatera att utan misstaget på SS1 så hade vi förmodligen slutat trea i år igen.
Två veckor kvar till Ekratten i Asarum, därefter är säsongen slut för i år.