Skräckblandad nostalgi

Fredagskvällen som passerade gick åt till att fira kusin T som fyllde 17 år. En relativt trevlig kväll.
Men jag vet inte vad som hände när jag satte mig i bilen och vi skulle åka hem. Plötsligt fick jag en oerhört stark lust att spela på min gamla PS-etta, så när jag kom hem gick jag raka vägen till vår ganska tunna spelsamling men gjorde inga större intressanta fynd.
Jag har sedan tidernas begynnelse varit väldigt lättskrämd, speciellt vid tvspels-spelande.
Tror du mig inte? Vänta tills du läst klart detta inlägg.

Jag hittade Småsoldaterna och kom genast att minnas alla de gånger vi körde multiplayerläge mot varandra, jag och syrran eller någon kusin. Hur vi gömde oss för varandra och hoppade fram bakom varandras ryggar, eller hur ena fick ett tamt monster som attackerade motståndaren. Jag kommer ihåg att jag tyckte de var läskiga, jag trodde alltid att min egen helt plötsligt skulle få en slint i hjärnan och attackera mig.
Vi brukade alltid lova varandra att inte attackera, ett löfte som det naturligtvis alltid var någon som bröt. Usch, vad den andra blev sur. Löftes gavs igen och samma sak skedde igen. Ser ni den onda cirkeln?
Jag minns hur vi kämpade för att nå den stora vapenmaskinen man kunde stå i före den andra, innan vi upptäckte att det faktiskt fanns fler.

Något annat som fanns i spelhögen var Herc's Adventures. Det har jag inte så många minnen av, mer än att jag alltid ville sluta spela när piggsvinen kom.

Jag hittade inte Tomb Raider III i högen men det hindrade mig inte från att minnas det. Jag hyste stor skräck för Lara's betjänt i träningsläget. Hans stönanden var väldigt obehagliga och jag hoppade alltid 3 centimeter när Lara vände sig om och han plötsligt stod där. Det jag älskade mest var att vara ute på skjutbanan och skjuta honom, även om han alltid reste sig igen, det fick mig att känna mig överlägsen. Rädslan försvann för någon minut. Samtidigt var det väldigt roligt att lura in honom i det stora frysrummet, snabbt gå ut och stänga dörren. Det fanns ingen knapp att öppna med på insidan. - "Ha! Där fick han!"
Men det roliga försvann genast den gången då jag stängt in honom och han 2 minuter senare stod bakom mig igen. Jag spelade aldrig igen.
En annan grej angående det spelet som vi haft roligt åt många gånger under åren var när jag, syrran och kusin F tittade på när kusin C spelade i själva spelläget. Jag minns inte vilken bana det var men helt plötsligt kom en tiger springande rakt mot "oss" och jag gav genast ifrån mig ett skrik, vilket skrämde min syster som också skrek till och i sin tur skrämde kusin F. Han reagerade även han med ett skrik vilket ledde till att kusin C både skrek och missade att skjuta tigern. Game over.

Bara för att spela NÅGONTING tog jag fram Colin McRae Rally och några gamla koder, men utan ratt och pedaler ledsnade jag ganska snabbt. Lillsyster släppte ena pedalen för snabbt för några år sedan och fjädern gick sönder. Det blev soptippen nästa.

#blogg