Datorn och spelen, hur påverkar dem oss? Del 1
Jag glömmer aldrig första gången som jag spelade ett spel på dator. Min käre far lyfte upp mig i sitt knä och jag fick prova på lite virtuellt fiske, fråga mig inte om titeln på spelet för den har försvunnit någonstans i mitt minne då andra livsviktiga saker som hur den fysiska formeln för sönderfall av U-235 ser ut eller hur stort antal som stupade under Falklandskriget var (Runt 905 eller 907) har tagit upp den platsen.
Sen den stunden har jag suttit framför maskinen i otaliga timmar, jag har gråtit vid den, jag har skrattat (både åt och kanske till och med tillsammans med den?), jag har skrikit mig hes och jag har hoppat runt i glädjeyror då jag kanske klarar av en lång campaign eller bara en ultra-svår skirmish. Det som är lätt att konstatera är att denna konstruktion, denna dator har påverkat mitt liv på många olika sätt, både positiva och negativa och dessa ska jag ta upp i bloggen.
Jag tänker börja med det kunskapsrelaterade och på detta plan tror jag nog de flesta av oss här har blivit påverkade. Tänk bara på hur många spel man spelat som är på språket engelska! Även om du försöker kommer du inte kunna undfly att lära dig namnet på någon structure, unit eller item. Troligtvis kommer du någonstans i din hjärna sätta in ordet i en associationskedja vilket gör att det är mer sannolikt att du kommer ihåg vad t.ex. cat o'nine tails är för något om du av någon anledning skulle bli påhoppad av en arg engelsklärare eller kanske en engelsktalande matros. Någonting som jag märker av från spel är att jag till viss del anammar olika dialekter och sätt att tala vilket leder till att "your humble narrator" nästan kan skryta med en fläckfri engelska (Jag sa faktiskt NÄSTAN!)
De flesta spel gör också så vi behöver tänka vare sig om det är så att du möjligtvis behöver skicka lite nya fotsoldater till frontlinjen utan att dö, klura ut något lurigt pussel eller varför inte göra ett val mellan två medhjälpare?
Då vi funderar kommer vi bli duktigare tills nästa gång en liknande situation lurpassar på oss och bli effektivare på att hantera situationen. Är detta alltid bra då? På denna punkt är jag ganska splittrad, för då jag märker att jag spelat för mycket blir jag ofta väldigt rationell och beräknande men lite mer emotionellt handikappad, men om jag spelar lagom mycket så funkar allt a-okay.
Påverkar stilen i spelen hur vi uttrycker oss själva konstnärligt då?
Även detta är en ja och nejfråga, då spelen vi tycker mest om troligtvis påverkar oss mest. Ett exempel för mig är Bioshock, då jag älskade hur spelet såg ut estetiskt sett tog jag till viss del till den stilen och tog kort med kameran som var lite sådär "instängd undervattensmörkerpsykos" (Tror inte det är ett ord som finns med i SAOL förresten, ska be dem skriva in det). Så om ni vill ha lite inspiration till nästa kreation, leta i era favoritspel! En liten varning dock, ingen gillar en copycat så försök håll er undan från huvudkaraktärer och sådana saker som förknippas med spelet i första hand.
Där var det slut på Del 1, skriv gärna vad ni tyckte om första inlägget!
Del 2 kommer om ett par dagar eller något liknande, så måste hälsa alla där ute happy gaming och en riktigt trevlig valborg!