Andra sidan av myntet
I mitt förra inlägg så dissade jag spelen Borderland och Rage lite för att de inte var tillräckligt innovativa gällande den miljö som de utspelade sig i. Jag står fortfarande för det - jag tycker att ett Wasteland är en intressant plats, men inte tillräckligt intressant för att kunna kännas fräscht för tre spel under två års tid (jag drar en förhastad slutsats som jag inte har någon grund för, och säger att Rage släpps nästa höst). Om man därtill lägger till Fallout: New Vegas, som Obsidian arbetar på, så känns ödemarken otrevligt överbefolkad.
Däremot så tänkte jag använda det här inlägget för att diskutera några positiva aspekter av spelen (Borderlands och Rage).
Det intressanta med Borderlands är hur det gick från att se ut som ett otroligt överambitiöst och samtidigt generiskt FPS till att bli, i mina ögon, ett av höstens mest intressanta släpp. Det som hände var en kovändning rent designmässigt, och plötsligt så såg utsikterna helt annorlunda ut. Detta designbeslut fick mig att intressera mig för Borderlands, och vid närmare titt så ser Gearbox ut att åtminstone ha en god idé om hur de ska klara av de mål de satte upp för spelet.
Jag har tidigare kritiserat Fallout 3 för att det var en RPG/FPS som var ett dåligt FPS (jag håller dock fast vid att Fallout 3 är ett RPG), och Far Cry 2 för att det var ett FPS i en dålig öppen spelvärld. Borderlands känns som att det kan bli ett gyllene mellanting. Kanske inte som ett RPG/FPS, men som ett bra FPS i en bra öppen spelvärld.
Nu har ju Gearbox annonserat Borderlands omslag. Det är ju så att man gråter. I positiv bemärkelse. Snyggt som ... nja, kanske inte snyggt. Lite småfult, faktiskt. Men idén! Att ha någon som blåser skallen av sig på framsidan! Visst, han gör bara ett pistoltecken med handen mot sitt huvud, men den "brains blown out"-bubbla som blåser ut genom hans huvud är ändå väldigt vågad. All respekt åt Randy Pitchford när han förklarar motivet bakom omslaget.
Applåd, applåd.
Gällande Rage så är det också ett spel som jag inledningsvis var lite tveksam till. Jag har inte spelat ett regelrätt id-spel sedan Quake 2, och jag gillade aldrig det spelet särskilt mycket.
Samtidigt så är id otroligt välrenommerade, och enda anledningen till att jag inte har plockat upp en del av deras spel har varit för att min gamla dator inte klarade av dem.
Så vad kan man förvänta sig av Rage? Rimligtvis att FPS:et sitter som ett smäck. Samtidigt så verkar inte hela spelet cirkla kring just skjutandet. Som Matt Hopper, lead designer på Rage, säger, så försöker id ge tillräckligt med utrymme för spelaren att fokusera på det man själv gillar i spelet. Jag är kanske inte hysterisk över fordonsdelar, generellt i FPS:er, men jag ska vänta och se hur id hanterar det innan jag dömer. Jag gillar verkligen fordonssekvenserna i Halo 3, så det går ju att få till bra. Det är bara sällan det händer. Känns det som.
Det som jag tycker verka intressant med spelet är kanske framförallt att id verkar ha förstått sig på en öppen spelvärld. Där Far Cry 2 inte tillät att man hade mer en ett uppdrag åt gången, samtidigt som det uppdraget generellt sett tvingade en att färdas(manuellt) över hela kartan för att slutföra ditt uppdrag (vilket var drygt om man bara skulle ha ihjäl ett speciellt mål eller förstöra en konvoj), så kommer Rage att tillåta spelaren att ha flera uppdrag samtidigt. Det känns en liten sak, men är absolut nödvändigt för att världen ska kunna kännas levande. FC2 är ett utmärkt exempel på det.
id har dessutom sagt att det ska finnas någon sorts brytpunkt mitt i spelet, varefter spelaren kastas in i en väldigt annorlunda miljö jämfört med den föregående. Jag hoppas på djungel. Springa från zombies i en djungel; jag ser definitivt ett spelvärde i det.
Man kan väl sammanfatta det hela med att jag ser potential i båda spelen, trots att de utspelar sig där de gör. Tar de tillvara på den potentialen så kan de nog bli riktigt bra, trots allt.