Sona synder sittande åseendes sin skärm

Precis som skrämda analytiker och reklamplatssäljare på TV-bolag har lagt märke till så slutar vi unga och inkomstgenererande att titta på TV i allt större utsträckning, och själv är jag ett tydligt exempel på denna trend. Om jag alls ser på tv så brukar det handla om oavbrutna nyhetsprogram, och mer ofta än sällan blir det via nätet då jag själv kan bestämma tidpunkt för vad jag ser. I övrigt stör mig reklamen och de fastlagda tiderna för mycket för att jag ska förmå mig att slå på dumburken (för den är väldigt ofta väldigt dum - men den diskussionen kan vi ta en annan gång).

Men det finns undantag. Det finns serier att följa om man lyckas upptäcka dem bland allt meningslöst sorl. Det finns produktioner värda att uppmärksammas, och den jag tänker särskilt på är My Name Is Earl.

Anledningen till att jag uppmärksammar denna serie är att den skulle funka perfekt i episodäventyrsformat! Hela upplägget med en lista av begångna oförrätter som ska gottgöras på ett eller annat vis tycks som gjord för uppdrag i ett äventyrsspel. Eller flera spel kanske, för listan är lång och utökas i takt med att nya hågkomster görs och nya misstag begås.

Att TV-serien dessutom är humoristisk och uppmanar Earl till att handgripligen reparera den skada han gjort - i stället för att ge bort lite av sin nyvunna förmögenhet till de drabbade som plåster på såren - uppmanar också spelaren till att bemöda sig om att skapa rättvisa och inte bara köpa den. Spelet jag tänker mig (och hoppas på) liknar på det hela taget Sam & Max i sitt upplägg, och skulle lätt locka läppen till gapflabb (och snorbroms) på mig.

Förhoppningsvis är inte jag den första som inser storheten i den här idén, utan om allt är väl med världen så finns redan ett arbetslag djupt nedplöjda i projektmyllan någonstans. Och till dess att jag själv kan få gå runt med digital flanellskjorta och ordentliga mustascher medan jag gör gott så kan jag ju förnöja mig med att se serien om och om igen. På DVD då, så klart!

#blogg