Blögg
Hej på er.
Det här är inte mitt första försök till bloggande. Först och främst ber jag om ursäkt för namnet på bloggen, jag ville ha något lätt cyniskt och slagkraftigt, men ändå poetiskt. Fast sådant kommer inte på beställning och det här var ett infall, som alla mina bloggförsök. Det är inte idéerna som tryter, det är engagemanget. Visst har jag något att säga ibland och vill gärna säga det. Men när jag väl hunnit kommit fram till datorn brukar den kreativa lusten vara borta och när den väl kommer igen har ämnets all relevans försvunnit.
Jag läser nästan inga bloggar övethuvudtaget, I synnerhet inte de ytliga dagböcker en del för över allt tänkbart i sina liv. Jag skiter fullständigt i att de köpt en ny tröja eller vad de nu har gjort. Peter Englunds var den enda jag följde. Fast han ska ju starta en ny nu, den kan bli intressant.
Jag vill på en gång påpeka att jag inte läst några av de bloggar som finns på den här sidan, så känn er inte kränkta eller träffade. Och samtidigt, vem vill läsa om någon typs små betraktelser av världen som vägrar berätta om sin dag för den var förmodligen likadan som den förra?
Men bloggande, i en inte alltför avlägsen forntid var en dagbok något hemligt. En dagbok hade inte sällan lås, låt vara att ett lås gick att öppna med alla nycklar som tillverkats till just den produkten. Där fanns alla ens hemligheter och inre djupaste känslor och reflektioner kring det som händer en. *** förbjude om någon läste. En sån har jag aldrig haft, känslor är för fruntimmer och allt som hänt mig som är viktigt kommer jag ju ändå ihåg, om det är så viktigt. Men idag ska allt ut på internet, vartenda litet toalettbesök. Ringen var lite kall, men det luktade lavender. Varför denna exponering av våra liv, varför bryr sig folk och vad får man ut av det. Frågan är knappast ny (hur diskussionen om definitionen av ny går vet ni redan) eller unik, men väl värd att fundera på. En vän sa en gång att vi alla hamnar nakna på internet till slut.
Själv är jag oerhört restrektiv med vad jag lämnar om mig själv ut och till vem, min involvering på forum och Internet i allmänhet och verkligheten håller jag så åtskiljd som möjligt. För att kunna säga saker som inte ger några konsekvenser, kunna hålla det åtskiljt. Inte för att vara någon annan, men vad jag berättar utan att det skulle färga av sig i alla delar av mitt sociala liv. Jag behöver dessa murar, så jag kan om jag vill streaka lite på den skuggiga sidan.