Ett Fruset/Soligt Helvete/Paradis
Vad är det här? Ett till inlägg blott timmar efter det andra. Jag har inget bättre för mig och inga planer på sömn i kväll. Jag går inte in mer på det nu, men jag ville bara berätta det, ifall det jag skriver känns förvirrat och osamanhängande har jag något att skylla på, för den här gången.
Arktiska vindar och jag blev nästan glad när jag upptäckte att det bara var -8 grader förut. Hur det är i skrivande stund vet jag inte och vill för den delen inte veta heller. Och där har vi en fin övergång till det jag tänkte skriva om. Tropico 3. Det här blir ett av få inlägg i den här bloggen som faktiskt kommer handla om ett spel. Det är ingen recension, snarare en reflektion. Jag tänker inte förklara spelet eller funktionerna särskillt ingående utan utgår ifrån att läsaren vet ungefär vad det handlar om. Vet denne inte så sluta läs och leta reda på något någon annan skrivit om det först.
Trots att spelets utgångspunkt är att i slutändan roffa åt sig så mycket pengar man bara kan och leva lycklig i alla sina dagar så är det ett sådant spel där det i slutändan är upp till en själv att fatta de moraliska besluten. Visserligen får det konsekvenser i vanlig ordning men man bestraffas inte nödvändigtvis. Men vad säger sådanna spel om spelarna? Black&Whites grundidé var ju att det var helt i spelarnas händer, den här titeln tar kanske mer hänsyn till yttre omständigheter, men tanken är lik. Bor det en liten sadistisk diktator i varje hederlig medborgare? Varje diskussion om moral brukar delvis komma fram till den slutsatsen och vi har ju alla beklagat oss över människans vidriga sinne, även om jag tycker den slutsasten är lika förutsägbar och klichéaktig som den är fel. Allt är inte svart eller vitt.
Men vad säger då det spelet om mig? Om vi gör en liten jämförelse med vad jag gjort i spelet med vad jag gör i verkligheten? Jag har tenderat att flirta mer med den socialistiska delen av skalan, men inte fullt ut och inte på bekostnad av framgång. Allt är ju inte rött eller blått. Likaså har jag inte varit särskillt uppmärksam på nationalister eller religiösa elements behov på min lilla ö. Helt i linje med mina åsikter i verkligheten, även om spelet i slutändan kräver att man är pragmatiker trots alla utopiska löften. Jag har satt oskyldiga i fängelse för skojs skull och jag har låtit eliminera motståndare kallsinnigt, men inte tvekat att tillåta homosexuella att gifta sig så snart den möjligheten funnits. Säger det något om mig? Jag stödjer både demokrati och homosexuellas rätt till giftemål, [uppenbart och slitet skämt här].
Så jag tror inte att hur man beter sig i en maktsituation på låtsas har någon relevans i verkligheten, eftersom man känner till skillnaden mellan det som är på riktigt och det som inte är det.
Hur är det då med spelet som social och politisk spegel av sydamerika? Det är ju synnerligen en viktig fråga och för den politiskt intresserade ett ämne för ändlös diskussion. För att inte glömma alla som när romantiska drömmar om uppror. Det finns väl få saker som säljer så mycket som che guevaraprylar. Själv äger jag inga, tycker ändå det är respektlös att ha hans siluett på strumporna, något en vän inom kommunistpartiet har. Det krävs ju bara en blick på omslaget till spelet för att förstå att det handlar om en ganska mörk men ändå gladlynnt serietidningsaktig humor i spelet. Och för all del, det skulle inte vara hälften så bra utan de glada latinotonerna och grälla färgerna på slitna fasader, allt det där man föreställer sig att karibien ska vara. Latinotonerna förresten, när jag spelar är det som en självklar del av det hela, det vore otänkbart utan, det är inte ens något man tänker på. Men det blev ett helvete när jag skulle sova sen efter en lång stunds spelande. Om och om igen. Frustrerande!
Visserligen återger spelet vissa politiska händelser av vikt för området, men väldigt kortfattat. Castros övertagande på Kuba, USAs invasioner. Jag antar att Phil Ochs (som ni kan beskåda på min avatar) sa det rätt bra på en konsert från 66: "...killing a few people here and there, mostly there, saving the day for freedom and democracy in the western hemisphere once again folks...". Men jag tycker ändå spelet misslyckas med att ge någon djupare bild av det, fast andra kanske tycker det är något positivt att spelet inte går in djupare, för underhållningens skull.
Men det tycker jag är det främsta tecknet på att spelindustrin är i sin linda, man vågar inte annat för vinningens skull än att även när det kommer till allvarliga ämnen inte bry sig om att framställa en åsikt eller något som får en att tänka, eller att vara kontroversiella på annat sätt än att uppröra reaktionära moralkärringar och gubbar. Även om GTAspelen, dessa kvalitetsprodukter som faktiskt ger diskussionsunderlag till annat än spelvåld. Jag kan tänka mig att det kommer att bli både billigare och lättare att skapa spel att sådant också kommer att finnas. Man talar om smalfilm, när kommer smalspelen?
På tal om spel, jag såg förut en halvtimmes lång reklamsnutt eller vad man ska kalla det för Assassins Creed 2 på Discovery förut. Det blandade spelfilm (även om skådespeleriet kanske inte var det bästa jag sett) med vad jag antar är bilder hämtat ur spelet, skickligt ihopvävt. Uppenbart att det var ett spel, ja, men väldigt vackert och detaljerat, inte bara till grafiken. Men om spelens väg till respekterad kulturform får jag ta någon annan gång.