Detta är ett reklaminlägg för min blogg
Just det! Jag vill ju hålla den rullande.
Hursomhelst, jag ser liksom alla andra någon enstaka gång på TV. Detta har jag gjort sen jag var liten förstås. Jag tycker att TVreklamen är intressant, inte själva reklamfilmerna, de suger förstås. Men eftersom det inte går att undvika reklamen, man kan inte göra hur många koppar te och gå hur mycket på muggen som helst under en film, och nånting måste man ju ha att tänka på. Men det är intressant att se hur det hela utvecklas och trenderna inom den, det jag tänker på främst är förstås mängden sex i det hela, det tycks variera upp och ner över samtliga filmer över tiden. Ibland mer och mer vågat, ibland mer kristet. Men det är inte vad jag tänkte skriva om nu, förlåt. Det är inte så att jag för bok över det här på något sätt, men det är något jag tänker på, ibland. Rätt sällan egentligen.
Det jag märkt på sistonde är hur reklammakarna fått för sig att vi faktiskt aktivt är intresserade av deras reklam, själva filmerna alltså. Jag såg nyss att Yes uppmanade folk att rösta på vilken ens favoritreklam med dem var. Även andra har jag märkt vill att man ska gå in på Internet och utsätta sig ännu mer för det folk i bästa fall uppfattar som ett nödvändigt ont (jag vet att det går att diskutera just det i all evighet, hade vi inte en sån tråd nyligen (ni behöver inte länka till den)?).
Även uppmanar de oss att skapa egna filmer för deras företag, göra smutsjobbet för dem, för att eventuellt vinna ett pris jag antar är en bråkdel av vad de proffesionella reklammakarna tar. Då pratar vi inte om slogantävlingar som jag antar funnits i all evighet.
Så då till den för mig oundvikliga frågan, vad beror det här på? Internets genombrott kanske och möjligheterna det ger? Tveklöst, men jag tror att en annan faktor kan ha visst inflytande på det hela. DVD heter min lösa ogrundade teori. Med DVDns underbara intåg kom plötsligt möjligheten att se en massa om filmen istället för den. Inte sällan består ju utrymmet på skivorna till större del om annat än själva filmen. Ibland väldigt intressanta (och då talar jag inte om bakom kulisserna), ibland bara propaganda för själva filmen (bakom kulisserna), vad nu det kan bero på, man har ju redan köpt den.
Jag tror att företagen och reklambyråerna i förvirring fått för sig att allt det här runtomkring som vi förväntar oss när vi ser film ska gälla deras filmer också, även om uttrycken för det är lite annorlunda. Och det får mig att fråga hur de egentligen ser på sig själva och sina produkter. Och eftersom resonemanget, obönhörligt ska fortsätta, även om det kanske spårat ur redan i förra stycket är detta den slutsats jag drar om föregående är sant:
Jag tror att företagsledningen på lite större företag, de som har råd med TVreklam, inte riktigt insett att folk inte bryr sig om deras produkter lika mycket som de själva, som ju självfallet är den bästa sorten i den kategorin. Reklamskaparna ser sig kanske som konstnärer, de säljer ju livstilar, kränger inte prylar genom att stå på gatan och skrika likt en smutsig pojke säljer sin stränge herres produkter och tjänster i det viktorianska england, vilket var bilden jag fick i huvudet när jag skrev det där.
Så tror de faktiskt att folk i allmänhet bryr sig på samma sätt som de? Att det är något mer än en ointressant paus att lätta på blåsan eller fylla på vad man nu har i glaset medan man väntar? Jag har svårt att tänka mig att folk sitter klistrade under pausen. Och även om man sitter kvar och inte, som jag oftast gör, stänger av ljudet och plinkar lite på en gitarr, tror de man aktivt för in informationen i hjärnan? Det är ju trots allt deras jobb att veta hur hjärnan fungerar, något de utvecklat rätt väl genom åren. Så de borde veta vad de gör. Så folk kanske går in på internet och tittar igenom deras reklam, de kanske går ut på bakgården och gör en skakig hemmavideo.
Jag skulle kunna utveckla det här ännu mer, men då med annan infallsvinkel och förmodligen skulle jag behöva läsa på lite innan, så jag slutar där för denna gång och tackar för uppmärksamheten. Vidare vill jag tillkännagöra att den person som kommer med mest ohämmat och poetiskt smicker om mig kommer att föräras med en länk till sin egen blogg eller vad nu den personen vill ha länk till, inget snusk eller olagligt förstås.
Endast ett bidrag per person, minst 10 adjektiv av smickrande art, Juryn består av Necarus själv, Necarus två katter samt Necarus låtsaskompis Jörgen. Deras beslut går inte att överklaga