Miljöns betydelse

Det är mycket Mass Effect just nu. Tvåan har kommit ut till mångas stora glädje och ettan spelas om som en förberedelse för del två. Själv känner jag ingen som helst entusiasm och undrar lite hur det kommer sig. Att Mass Effect 2 inte väcker någon större förväntan beror naturligtvis delvis på att jag inte har spelat Mass Effect och inte har någon relation till spelet och dess universum. Men då uppstår frågan: Varför har jag inte spelat Mass Effect?

Jag minns faktiskt när spelet var på gång. Rollspel har alltid intresserat mig och det är sällan de blir riktigt bra, så naturligtvis spetsade jag öronen när det började talas om ett nytt sådant som dessutom var Bioware-utvecklat. Sedan kom spelet och jag vill minnas att det fick ganska bra kritik så det hamnade naturligtvis på önskelistan. Men av någon anledning föll det bort med tiden och skälet är mycket enkelt: det är ett sf-rollspel.

Jag älskar science fiction. Jag är uppvuxen med det, både på film och i böcker. Fantasy har jag alltid varit mer tveksam till, utom just i rollspel. Det kan bero på att en övervägande del rollspel faktiskt är fantasyspel och att det var det jag först blev bekant med. Jag känner mig helt enkelt hemma när jag äventyrar i en fantasyvärld vilket också skulle kunna förklara att jag aldrig föll för Fallout. Knights of the Old Republic var ett annat spel som jag såg fram emot att få spela men som gjorde mig besviken när jag äntligen fick möjligheten att prova det. Det var inte dåligt men jag trivdes aldrig riktigt med det.

När det gäller FPS så föredrar jag absolut sf. Jag gillar att slåss mot underliga utomjordingar medelst stora vapen. Det jag aldrig eftersöker i ett spel är realism. Eller, på en nivå gör jag väl det. Berättelsen får gärna kännas trovärdig. Motiv och handling får inte kännas alltför långsökta för då börjar jag tänka, och när jag börjar tänka så börjar jag störa mig på saker. Och jag kan verkligen störa mig på underliga detaljer. Om jag däremot möts av realismen i hur många vapen jag kan bära med mig, eller hur mycket ammunition, då blir det för svårt och tråkigt. Ju mer ett spel (eller spelmakarna egentligen) strävar efter att vara realistiskt desto mindre intresserar det mig. Alla krigsspel går bort av den anledningen.

Men egentligen borde inte vara så här. Jag borde kunna bedöma varje spel utifrån just dess förutsättningar, utan några förutfattade meningar. Det jag egentligen eftersöker i ett spel är en handling som motiverar mig, personer jag bryr mig om, ett engagerande berättande och en stämning som dröjer sig kvar även efter att jag slutat spela. Jag vet inte Om just Mass Effect har dessa ingredienser men jag skall i alla fall ge det en chans.

#blogg