Ett nytt decennium
Jag har inte alltid grepp om det där med tid. Det känns som jag blinkade och missade att julafton och nyår passerat. Nu är det plötsligt alla hjärtans dag och jag funderar på om jag ska trotsa sjukdom och väder för att avnjuta en romantisk middag.
Det har hänt mycket den senaste tiden men två minnen från skiftet 2009 – 2010 lär stanna hos mig länge. Först och främst är det filmen Avatar som jag gillade betydligt mer än jag hade trott. Jag är visserligen en Cameron-fanatiker, men jag var väldigt skeptisk när trailern till hans stora äventyr hade premiär. När jag väl satt där den krampaktigt trånga biografen i Växjö försvann min oro. Det här är filmmagi som får mig att känna mig som ett litet barn igen. Kritikerna kan spy hur mycket galla som helst över handlingen, macho-tugget eller effekterna. Jag bryr mig inte och ska vi gå efter hur bra filmen har presterat är jag nog inte ensam.
Ändå tycker jag att det är lustigt att vissa filmfantaster kan älska Camerons Aliens och sedan vifta bort Avatar med andra handen. Aliens hade också ett simpelt manus, överspända karaktärer och oneliners till förbannelse. Faktiskt är det inte svårt att dra paralleller mellan Jenette Goldsteins karaktär och den tuffa brud som gestaltas av Michelle Rodriguez i Avatar. Nåväl, det är andra tider nu. Den nya publiken kanske borde lära sig att bara koppla av och njuta. Det gjorde jag… två gånger. Efter upplevelsen i Växjö kände jag mig manad att söka mig till den härliga biografen i Bromölla för att skåda filmen i 3D.
Mitt andra minne från vintern är att få recensera Mass Effect 2. Inte för att spelet är suveränt och att jag håller originalet så högt. Nej, jag kommer alltid att minnas recensionen eftersom jag råkade ut för så mycket strul. Spelet landade hos mig strax efter julfirandet bara en dag innan nyårsafton. Jag kastade mig över det vadderade kuvertet och bänkade mig. Sedan tog det definitivt stopp. Spelet fungerade otroligt dåligt på min nya dator. Det var inget fel på spelet i sig. Vad jag hade glömt var att min sprillans nya dator egentligen borde skrivas som min "sprillans nya dator". Jag hade uppgraderat moderkort, processor och minne. Grafikkortet skulle jag vänta med eftersom jag ville se kampen mellan Nvidias Fermi och ATIs värsting.
Mitt gamla grafikkort, ett Geforce 7900GT, har strulat en längre tid. Kortet fungerar bra i de flesta spel, men jag har inte kunnat uppdatera drivrutinerna på riktigt länge på grund av en känd bugg. Nvidia har beslutat att de har makt nog att ignorera alla kunder som har råkat illa ut.
När Mass Effect 2 krävde nya drivisar hotade det min planerade speltid. Jag hade två alternativ:
* Skicka tillbaka spelet och hoppas att en annan frilansare kunde "offra sig".
* Köpa ett nytt grafikkort.
Det fick bli alternativ 2 och det var ingen lätt uppgift dagen före nyår. Jag gav mig ut för att besöka en lokal butik men det mynnade ut i ”Quest for the Holy Graphics Card”. Den lokala butiken försökte lura på mig ett extremt skitkort för ett överpris som fick mig att häpna. Jag passerade ett antal andra butiker som alla hade slut på intressanta produkter. Istället fick jag ringa till ett företag lite längre bort från Växjös lilla centrum. Det skulle bli en lång promenad, men ett Geforce 240 väntade i slutet av regnbågen. Väl framme hade det sista grafikkortet sålts och där stod jag med lång näsa. Nästa steg var att expandera sökandet och vandra vidare. Den dagen besökte jag över tio olika elektronikbutiker och det såg ut att bli ett nederlag. På vägen hem kom jag plötsligt på att det hade öppnats en ny butik som säljer allt möjligt. Väl där kunde jag komma över ett Geforce 250 till ett lågt pris. Väl hemma kunde jag konstatera att jag hade vandrat bara några meter från en mil och grafikkortet fanns i en butik bara 200 meter bort från min lägenhet. Det var med andakt jag sedan installerade och spelade Mass Effect 2. Jag förtjänade att spela det!
Min oplanerade uppgradering har fått mig att tänka om lite vad gäller grafikkort. Budgetkortet som nu driver mitt spelande kostade en spottstyver och kan utan problem driva spel i 1920x1200. Visst, det går ju alltid att slänga in Crysis och få datorn att svettas, men jag bryr mig inte. Det blir nog inget Fermi eller ATI HD 5XXX för min del. Jag väntar på nästa generation istället, även om Fermi lockar programmeraren inom mig.
Detta nya decennium kommer jag istället att inleda med en annan form av uppgradering. Jag siktar på att byta operativssystem till Windows 7, en process som är onödigt dyr och jobbig. Microsoft förtjänar all respekt för vad de har lyckats åstadkomma med 7:an, men jag skulle kunna spendera en hel krönika med att kritisera dem för jobbig prissättning, det faktum att de inte klipper banden med 32-bitars system och att de envisas med att släppa flera versioner. Jag hatar det och samtidigt vill jag ha det. Siktet är inställt på Windows 7 och en SSD som systemdisk. Med den uppgraderingen kommer min arbetshäst att galoppera riktigt fort.