Musik War Ihr Hobby
Tänkte skriva lite om musik, min lilla serie i flummeri får anstå till en annan gång, inte upplagd för att skriva om det nu. Och musik kommer förmodligen vara ett ämne jag återkommer till. Så jag tänkte berätta lite inledningsvis om min relation till musik genom åren. Först en anektdot, som inledning:
Det var nog i andra ring, eller om det var tredje, klassen satt och såg på en rätt tråkig dokumentär om vulkaner eller vad det nu var. Egentligen ett intressant ämne som just den produktionen inte riktigt lyckats ta vara på. Jag satt som så ofta och halvsov. Då kom det, en mening så självklar, så underbar, från den uttråkade berättarrösten, genom den uråldriga TVns ynkliga högtalare och brändes, som eld och lava (just den liknelsen känns i sammanhanget självklar), in i min hjärna. The world is made of rock and metal. Vilket underbart uttalande, berättaren visste förmodligen inte att den meningen kunde ha dubbel betydelse, eller att det faktiskt gjorts musik efter år 1900. Smaka på meningen, med en mörk domedagsröst.
Givetvis var jag frälst sen flera år innan den händelsen. Sen födseln nästan, bara det att det tog några år att inse. Min favoritskiva på dagis var en med Europe, med undantag för balladerna, som var tjejiga. I första klass, eller något liknande, spelade jag och en vän in ett kassettband där vi vrålade allt vad vi hade, tills mamma sa åt oss att sluta samt undrade om vår mentala hälsa. Jag tyckte det blev en bra inspelning.
Men sen dog musikintresset, jag tyckte väl skiten som spelades på mellanstadiediskona var acceptabelt, men inte något mer, med undantag för spice girls, som jag avskydde. Jag uppskattade däremot visor, i alla fall roliga i stil med Stefan Demert, och det gör jag än i dag, mer om det någon annan gång. Men det berörde knappast heller.
I högstadiet lyssnade folk, nästan samtliga tycktes det som, antingen på hjärndöd techno eller Eddie Meduza. Från landsbygden som jag är uppskattade jag mer det senare alternativet, och får medge att en och annan låt inte är så dålig, än idag. Men, då upptäckte jag det. Och det kan endast beskrivas i religiösa termer, Rockmusiken. Först någon samlingsskiva av den typ skivbolagen tycks ge ut minst en gång per år, med samma låtar varje gång som instegsport till en underbar värld fylld med ljuvliga himmelska körer, djupt avgrundsmuller, skitiga käftsmällar och mycket mer därtill. Jag kan ännu, flera år efter, tro annat än att jag bara börjat genomleta denna fantastiska värld gjord av Rock och metall. Visst finns det annan oerhört bra musik untanför detta, om man letar lite, jag är ingen fundimentalistisk troende, men inget annat har haft så stor inverkan på mig.
Fast det var förstås lite ensamt, vad jag vet fanns det ingen annan på skolan egentligen, vilket är rätt underligt egentligen, som uppskattade den musiken, inte då. Även om andra senare konverterade till den rätta läran. Gymnasiet var bättre, träffade massvis med folk som uppskattar en god metallåt.
Tyvärr har jag bara spelat gitarr i ett par år, och är det något jag ångrar är det att jag inte började tidigare. Bättre tidsfördriv finns inte, ingen större tillfredställelse än att kunna spela en låt, eller åtminstonde huvudriff och eventuellt solo, med ensam gitarr låter verser oftast rätt tråkiga.
Nästa gång jag skrivet kanske det blir om flum igen, eller musik, eller något annat.