Kort om ord
Min morfar är från en outvecklad och ociviliserad del av landet, en plats som kulturellt och på de flesta andra sätt ligger minst femtio år tillbaka i tiden. Så även språket, åtminstonde bland de äldre generationerna. En del äldre ord och framför allt grammatik har överlevt där, allt givetvis på stark dialekt. Klockan och Solen tituleras med ett "hon" och vi ska åstad och göra vad vi nu ska göra. Därtill har det snögat en hel del på sistonde.
Språket utvecklas i en rasande takt att vi förlorar en del ord jag tycker är värda att bevara, främst det underbara hedersknyffel. Jag säger inte att språket blir sämre, men detta äldre sätt att prata, som de gör i gamla pilsnerfilmer, har en viss charm som inte finns kvar. Även om det sätt jag pratar på kanske betraktas på samma sätt om 60-70 år.
Sen har vi hela språk som försvinner med en del ord för underbara för att inte föras vidare. När jag läste Charles Darwins Voyage Of The Beagle var det en detalj jag minns bättre än andra. Han berättar att eldsländarna, från sydamerikas södra del, använde ett ord i synnerhet i kontakt med de brittiska upptäcksresanden, något han retade sig till vansinne på. Jammerskooner, vilket betyder "ge mig". Jag vet inte hur det ska uttalas, har aldrig hört det uttalas, hur grammatiken kring det fungerar eller ens om Darwin uppfattat det rätt. Men som jag tänker mig det är det som en ren symfoni för munnen. Jag skulle inte ha något emot att det skulle inkorporeras i modern svenska på något sätt.