Till vinterns lov

För en stund sedan gick jag till brevlådan. Jag kan inte säga hur lång tid det tog men jag kan säga att det tog lång tid. Bara att ta sig ner till grinden var ett företag. Snön räckte mig väl upp till höften ungefär och var på sina ställen hårt packad. Vägen var lite bättre. Det låg stora drivor men det gick att sicksacka sig fram en stor del av vägen och på det viset undvika de allra högsta drivorna. Men vid ett tillfälle tog det nästan stopp. Den midjehöga drivan var så packad att jag inte kunde gå igenom den men inte riktigt tillräckligt packad för att jag skulle kunna kravla mig över den. Det var ganska obehagligt. Men jag lyckades ta mig till brevlådan och jag lyckades ta mig hem igen och jag blev väldigt pigg och glad av hela strapatsen. Om det inte var för de svårforcerade drivorna skulle jag kunna vara ute i flera timmar.

Jag älskar vintern. Medan det under sommarhalvåret för min del mest handlar om att överleva så är vinter den tid då jag lever. Mörker och kyla bekommer mig inte. Visst kan jag frysa ibland, och gnälla om det också, men jag mår inte dåligt på samma sätt som av värme. Jag blir glad av snö, till och med en sådan här dag när vi knappt kan ta oss ut genom ytterdörren och inte vet hur vi någonsin skall orka röja gångvägarna.

Det är något befriande med mörkret. Många människor är nedstämda och ingen förväntar sig att man skall vara glad. När jag inte behöver låtsas så är jag istället glad på riktigt. Medan andra suckar över kylan och längtar efter våren så känner jag hur det liksom spritter i kroppen av glädje över att jag får uppleva ännu en vinterdag. Den jobbiga våren känns långt borta en dag som denna.

Visst kan jag tycka att det är lite mycket nu och visst oroar jag mig för hur det skall bli när all snö skall bort. Det kommer att bli blött och halt och allmänt jobbigt men om all denna nederbörd hade kommit i form av regn så hade jag varit konstant blöt och kall. Trots den ibland extrema kylan och sommarjacka har jag frusit mindre i vinter än jag gjort under föregående milda vintrar.

Så jag passar på att njuta och struntar i alla frusna gnällmånsar. Eftersom jag ändå inte kan styra vädret så behöver jag väl inte känna mig skyldig för att jag blir glad av att se snön vräka ner? Själv spara jag gnället till när det verkligen behövs

#blogg