Morgonförvirring
Jag har än en gång skrivkramp. Men istället om att skriva om att inte skriva ska jag skriva om något helt annat. Den första halvtimmen av varje dag jag är vaken. Om det så är sju eller tolv. Jag behöver tid på mig att samla ihop de förvirrade bitarna av mitt sinne. Möjligtvis att jag om jag måste snabbt ta mig upp och fatta beslut krävande en hjärna mer avancerad än en räkas kan jag klara av att ha närvaron. Men den är endast till låns, förr eller senare kommer det. Det är innan man kommer ihåg riktigt vem man är och allt väsentligt man bör veta om sig själv och sin omgivning i varje givet ögonblick. Det är svårt att riktigt beskriva det här tillståndet, Men jag ska försöka. Jag tänker inte ljuga för er, det ni får läsa är sådant jag kommer på här och nu, inspirerad av de märkliga meningar som susar runt i skallen vid nämna tidpunkt. Att en ... reparerar en svårmodig vinägers barndom. Du är inte. Hur blir getter? Getvinäger? Barndom, en vinäg...snickarlärlings get.
Ja, ni ser. Nedskrivet låter det lika idiotiskt som det är. Men i sitt förvirrade tillstånd låter det som ren poesi, svaret på de djupa frågor man inte kommer ihåg. Till och med dadaism skulle låta bra i det tillståndet, fast mitt förakt för den genren är för stor för att jag skulle kunna tänka på det sättet i vilket tillstånd jag än var.
När jag är trött är det inte på samma sätt. Då blockeras bara tankegångarna, de tar inga alternativa vägar. Nåja, jag ska försöka hitta något som inte är så förvirrande att skriva om snart. Har en grej om spel på gång, spel och kultur närmare bestämmt. Men jag känner att jag måste läsa på lite om några detaljer innan jag ska skriva. För att känna mig på säkrare mark.