En nostalgisk känsla av samtiden
Det är intressant hur spelmekaniken förändras över tiden. Eller, i vissa fall, inte gör det.
Jag spelade nyligen demon på det upphottade Serious Sam-släppet. Sams äventyr var gammalmodiga när det släpptes, och än mer nu. Det är en spelstil som inte längre finns idag; en spelstil där det inte är fiendens AI och spelarens taktiker som är det viktiga,utan i stället på antalet fiender och storleken på spelarens arsenal att tillintetgöra dessa med. Spelet har sin charm, som en nostalgitripp för oss som varit med sedan Dooms dagar. Utöver denna nostalgi så erbjuder det dock i stort sett ingenting. Spelbranschen har gått vidare, och utvecklats förbi den typen av utmaningar. Spelen idag är, helt enkelt, bättre.
Intressant nog så tycker jag också att Dragon Age var förra årets bästa spel, och det är i sin tur en återgång till den spelmekanik som användes i de klassiska AD&D-spelen från runt sekelskiftet. Eller "millennieskiftet", om man vill markera dess ålder på ett lite mer dramatiskt sätt. Visst har det utvecklats sedan dess, men inte i samma grad som det behåller kära element. Fansen ville ha, krävde, ett spel som gick tillbaka till de formler som gjorde de decenniegamla klassikerna så bra, och det var mer eller mindre det de fick.
Det finns givetvis ganska stora skillnader mellan Serious Sam och Dragon Age. Sams äventyr har endast fått en grafisk uppdatering från sitt gamla jag, medan Dragon Age har byggts upp från grunden för att tilltala dagens spelare. Serious Sam innehåller således den gamla spelmekaniken till punkt och pricka, medan Bioware har gjort de ändringar som de behövts för att fräscha upp Dragon Age för att passa en modern publiks önskemål. Men likheten i att leverera ett klassiskt recept åt fansen består, och jag förundras lite över hur olika slutresultaten blev.
Men Croteam och Bioware är inte de enda som har försökt fräscha upp gamla framgångsrecept. Rebellion gjorde ett tappert försökt med sitt Aliens vs. Predator. Jag har inte spelat mer än lite av den multiplayer-demo som de släppte, så jag känner egentligen inte att jag kan uttala mig kring huruvida de lyckades eller ej. Men det finns, så att säga, en anledning till att jag inte har spelat mer än "bara lite av demon". Jag skulle kanske inte säga att det var direkt dåligt, men det var krångligt. Saken hjälptes inte av att Rebellion verkar ha glömt ihåg att det var tio år sedan de släppte originalet, och att min generation har ett väldigt kort minne. Vi går vidare när något nytt kommer. Jag LAN:ade det första AvP som en galning när det begav sig, men det betyder inte att jag minns hur en Predator eller en Alien styrs. Jag hade därför uppskattat en tutorial i det nya spelet. Såvida man inte har ett väldigt intuitivt kontrollschema, så måste man hjälpa spelaren lite.
Av de tre spelen så har Dragon Age klarat klivet till nutiden bäst. Det beror troligtvis på att den spelmekaniken inte har utvecklats förbi sedan sekelskiftet, utan i större grad bara glömts bort av spelutvecklare till förmån åt mer kommersiellt gångbara kontrollscheman. Åtminstone är det så som en hel del fans verkar känna. Serious Sam har däremot en spelmekanik som till stor del blivit utdaterad, och i AvP så fungerar den helt enkelt inte (åtminstone inte för mig).
Men hur kommer utvecklingen av spel att se ut framöver? Finns det en anledning att kika bakåt, och hitta spel som Dragon Age; eller bör vi i stället blicka framåt, för att slippa spel som Serious Sam? Det beror väl troligtvis på vad vi hittar i bakspegeln. Det kan nog vara nyttigt att titta i den ibland, men samma logik gäller i metaforen som i verkligheten: håll ögonen på vägen framför dig.