Numerologi numera

Medlem
Numerologi numera

Siffror är ute nu för tiden! Inte mycket i spelsammanhang är utnare än de stackars små symbolerna som anger ordningsföljd. Producenter verkar till varje pris vilja undvika att sätta ett tecken i titeln som tyder på uppföljare när de just är i färd med att utveckla en sådan. Man kan fundera på varför.

Mina egna spekulationer går i stort sett ut på att allt innehåll måste verka nytt och fräscht för att generera maximalt med intresse för spelet i fråga. Åtminstone tillräckligt nytt och tillräckligt fräscht för att inte upplevas som gammalt och beprövat. Har man en lång serie av spel så kan en titel som exempelvis ”Might & Magic 9” låta mer som vattentramp eller varumärkesutnyttjande än överraskande, fantasifullt och nyskapande.

Star Wars är ett bra exempel på detta. Först var det en dramatisk hjältesaga i en spännande värld som sög in tittaren och skapade mersmak hos miljoner. Sedan, i takt med att fler filmer, spel, plastgubbar och serietidningar givits ut till försäljning (ofta med bristande kvalité) så fick hela varumärket en solkig beläggning av mjölkning. När en ny Star Wars-produktion släpps nu för tiden så reagerar folk i allmänhet med att skeptiskt fråga sig ifall inte denna kassako har gjort sitt för världskulturen och George Lucas. Kanske skulle den rent av skickas på nödslakt? Det har helt enkelt kokats för mycket soppa på samma spik, och tiden har vattnat ur smaken.

Men så kom någon på idén med kapitel i stället för uppföljare, och sedan var saken (spiken) biff! Alla spelutvecklare ger nu ett namn till en produktion som har potential att bli ett varumärke. (En fortsättning är inte bara tänkbar, utan självklar, i den mån den alls kan gå att sälja.) Sedan – om allt går väl – så kan uppföljaren få samma namn, följt av ett kolon och en dramatisk undertitel. Detta var en bra idé första gången det hände. Och andra gången. Och till och med tredje gången kändes det hyggligt nytt. Men nu efter sjuttioelva spel (och filmer) som alla följt denna namngivningsmetod så låter det minst lika invant och oinspirerat som de tidigare använda siffrorna.

Men vad värre är är att det inte bara är oinspirerat, det är också förvirrande. I normala fall när man går för att plocka upp ett spel i en butik så är man mest intresserad av de senaste släppen, dels för att man har en magkänsla som säger att det senaste är det mest fulländade, och dels för att chansen är större att man redan äger – eller åtminstone har provat – de äldre spelen.

Men när det inte finns något nummer på omslaget så blir det svårt att veta vilken del i ordningen som man håller i handen. Och i och med det stora antalet spelserier som existerar så rör det till saker och ting. Eller kan i alla fall göra – för den som inte lagt den exakta och fullständiga titeln på minnet. (Och det kan vara nog så besvärligt när varje titel snart är lång som en hel mening.)

Här tycker jag mig ana ett litet lurendrejeri, och kanske rent av en hel konspiration. Kan det vara så att producenterna (eller troligare: marknadsförarna) faktiskt vill röra till det för oss? Om det saknas nummer på sluttampen så kan ju alla delarna framstå som lika moderna, och därmed lika bra. Som olika bitar av samma tårta ungefär. Lika goda liksom... Och det stämmer ju helt enkelt inte! Guitar Hero 5 är mycket bättre än det första Guitar Hero var. Precis som Baldurs Gate II var långt mer förfinat än dess föregångare. Och det kan man ana bara av att se titeln, om man tror på evolution.

En annan aspekt av kapitelindelade spel är att man som utvecklare kan komma undan med mindre innovation i nya produkter, och det är naturligtvis negativt för oss spelare och kunder. De kan släppa nytt material utan att utveckla konceptet. Och, tja... det brukade krävas mera...

Men som allt annat så går säkerligen även namngivningsmode i vågor; den ena trenden reagerar på den andra och svänger i rakt motsatt riktning. Jag förutspår alltså en motreaktion på den förhärskande kapitelindelningen, och när det händer så kommer jag sannolikt att invända även mot det, och kanske skriva en gnällig krönika om det goda med spel i avsnitt.

#blogg


signatur

Last one to heaven is a loser!

1
Skriv svar