Necarus Special Edition
Jag köpte Napoleon Total War idag. Jag gick in i spelaffären, lokaliserade snabbt PCspelen och norpade åt mig ett exemplar ur hyllan. Blind för allt annat än produkten ifråga, likgiltig inför alla lockrop utplacerade enligt all kunskap om människans sinne som finns tillgänglig, såsom sann shopping bör gå till. Jag gick till kassan, ingen kö, bra. Jag slängde upp fodralet på disken, såsom seden bjuder. Så hände det. Mina ögon tog en utflykt från den bestämda rutten, istället för att växla mellan betalkortet, fodralet, expediten och tillbaka till kortet tog de en liten utflykt till vänster om expediten, hyllan bakom kassan.
Där såg jag det, Imperial Edition, i all sin härlighet. En kunglig blå färg med nobel guldskrift, pappret tillknövlat på något sätt så det hela såg ut som läder, om man bortser från den där randen som numera finns på alla spelfodral, games for windows live eller vad det står. Enkelt. Värdigt. Jag har alltid ogillat Total Warseriens omslag, i regel en närbild av en krigares ansikte hämtad iförd den aktuella tidpunktens utrustning. Äntligen något som lever upp till namnet Total War.
Jag frågade expediten vad för slags fördelar det medförde för den där extra hundralappen, förutom det ståtliga omslaget. Han svarade lite osäkert att det mest var detaljer, lite extra enheter och sådant. Ingen imponerande mängd fördelar verkade det som, men jag hade kopplat bort allt kritiskt tänkande.
Naturligtvis gick jag inte hem med det fodral jag tog från den där hyllan, åh nej. Jag lät mig luras med öppna ögon, men det är trots allt Total War vi pratar om, ohotad etta på min lista över interaktiv underhållning.
Nu till den rent reflekterande delen av inlägget. Jag vet hur de tänker, hur de vill manipulera min hjärna. Jag ogillar det, jag är alltid på min vakt. Mitt beteende i första delen av inlägget är ingen efterkonstruktion, ingen polering av sanningen för att dra ut något så enkelt som ett litet spelköp. När jag går in i en affär ser jag inget annat än det jag vet att jag vill ha, det jag planerat att köpa.
Men när det kommer till de här extra fina limited/collector/gold/shit editionpaket som ofta förekommer bland film, spel och musik är jag försvarslös. Det trots att jag vet att 95% av allt extramaterial som följer med DVDfilmer är totalt ointressant, att den där extralåten förmodligen utelämnats av en anledning och så vidare. Så det är förmodligen förpackningen, den där känslan att plocka med de där specialdesignade sakerna, som att sitta med en påse lösviktsgodis ungerfär.
Jag har inte installerat Nappe än, jag ska göra det så snart jag postat det här inlägget, och rensat lite på datorn, för att vara så kort är han rätt så tung ändå. Den där special edition innehåller nog inte mycket, anvisningar om hur jag ska få de där extra enheterna, samt en ytterst förvirrande historik om den lille korpralens liv i punktform, som om jag behöver det, i bokhyllan finns litteratur i ämnet. Men jag är lycklig. Vive l'Empereur!