Frustration, isolering och teleteknik
Kommer ni ihåg den där reklamen för nya Posten? Den med en gnällig gubbe som blev väldigt fundersam över att han måste hämta ut sitt paket på ICA. Meningen var att vi skulle skratta och tycka att vad dum han är som inte fattar att det blir mycket bättre så. Jag brukade i stället hånskratta åt reklammakarna. Vad dumma de är som inte tar reda på lite fakta först. Gubben bodde helt uppenbart på landet och på den tiden hade vi lantbrevbärare som levererade paketen vid dörren. På vilket sätt skulle det bli bättre att behöva ta sig till ICA för att hämta ut paketet?
Samma irritation kan jag känna över 3-reklamen som visas nu, den där det kommer hem till folk och slår bort telefonjack. Här hos oss, åtta kilometer från Munkedal, fungerar inte mobilen om man inte står exakt 1,5 meter i 20 graders vinkel från ytterdörren, och då bara under gynnsamma väderförhållanden. Eller, det är inte riktigt sant, för med nya 3-mobil kan jag faktiskt sitta i soffan och prata, ibland, under gynnsamma väderförhållanden. Att skaffa mobilt bredband är inte att tänka på. Trots detta så har vi under senare tid övervägt att faktiskt säga upp telefonen. Det är nämligen så att under större delen av det senare året har får fasta telefon inte fungerat annat än under gynnsamma väderförhållanden, om ens då.
Det börjar med att det knastrar av och till. Så småningom är endast till och då brukar vi ringa och felanmäla. Vilket är en historia för sig med tanke på att mobilen inte fungerar här ute. Har vi tur så hittar de ett fel. Har vi ännu större tur så håller lagningen i en månad. En gång hittade de inget fel och knastrandet tilltog stadigt. Efter ett tag kunde vi inte tala i telefon eftersom det var omöjligt att höra den man försökte tala med. Sedan dog telefonen helt. Men det tog ytterligare några veckor och att grannarna också fick fel innan de tog tag i problemet och faktiskt hittade felet. Sådär är det ofta. Vi felanmäler och får snällt vänta tills grannarna också drabbas. De försöker ofta få det till att det på något sätt är vårt fel. Det är det aldrig.
Idag kom de och lagade för tredje gången i år. Teknikern var upp i stolpen och kunde berätta att ledningen nästan hade ärgat av. Och det var bara i den stolpen han var upp. Hur många fler nästan-brott på ledningarna finns det som bara väntar på att vi skall slappna av och börja njuta?
Alltså betalar vi några tusen kronor om året för en tjänst som nästan aldrig fungerar. Var det inte för att ADSL är vår enda möjlighet till bredband så skulle jag faktiskt säga upp telefonen. Mobilen fungerar inte sämre än den vanliga telefonen och de få samtal jag ringer kan jag göra 1,5 meter från ytterdörren.
Våga vägra smileys!