Shogun 2: Total War

Jag ska ärligen säga att jag trodde mycket på Rome 2: Total War som nästa spel i serien. Ett Shogun 2 kändes för nischat och för riskabelt med tanke på de tidigare spelens stora publik i Europa och USA. Men nu när det är officiellt känns det ändå som ett vettigt steg. Gå tillbaka till seriens rötter, minska ner scopet och bjud på större kvalitet snarare än större kvantitet. Med Medieval, Rome och Empire växte Total War till en global skala, vilket jag absolut inte har något emot, men med ett nytt Shogun ges serien lite välbehövt andrum. En möjlighet att förfina konceptet och gå ner på detaljer.

Det sägs att de ska kolla lite mer på personliga intriger och gå in lite djupare på din Daimyo men även dina generaler och agenter. Detta vore ju ypperligt isf, och välbehövlig erfarenhet inför Rome 2 sedan, där förnyelse i form av ökade familjeintriger närmast krävs.

Jag vet inte hur förtjust jag är i hela "hjälteenhet"-grejen. Det luktar alldeles för mycket Blizzard och alldeles för lite Total War. Det kommer att bli en utmaning att göra det samtidigt som man håller sig inom den historiskt korrekta andan. Lyckas man så kan det vara coolt, men det är en risk, som sagt. För min del får de gärna snegla lite på Rise & Fall, som förvisso var ganska casual, men som visade hur coolt det kunde vara att hoppa ner på marknivå.

Mest ser jag dock fram emot att få återuppleva den harmoniska stämningen som fanns i Shogun. Musiken, mellansekvenserna, de böljande landskapen. Stillsamt i all våldsamhet.

/Emil

#blogg