For FAQ's sake!

Jag brukar berömma mig själv med att vara en relativt erfaren och mer än lagom listig äventyrare. Jag har spelat igenom en mängd äventyr och rollspel över åren, och jag läser många böcker av varierat slag som ger insikter om utvägar ur alla möjliga prekära situationer. Och till syvende och sist så gillar jag rebusar, tankenötter och gåtor. Så förutsättningarna för att vara en digital Sherlock finns på plats. Allt är alltså väl med världen och jag kan fortsätta att utmana Dan Brown i pusselläggande klurighet.

Så brukade det i alla fall vara...

Trots det har jag – hur pinsamt det än är att erkänna efter en sådan här inledning – blivit en allt mer frekvent läsare av nätets alla guider för strandade spelare. Jag brukade ha en förringande och snarast kränkande inställning till folk som inte löser allt själva, utan som "fuskar" med lösningsläsning. Och nu har jag blivit en av dem. En av ”de där”. Jag har gått och blivit medlem i Forum-För-Fårskallar och det hände utan att jag själv ens märkte det.

Förklaringen måste ligga i viljan att komma vidare, och att dessutom göra det snabbt. Sedan åratal finns ju internet närvarande i blixtsnabb hastighet vart man än vänder blicken, och med internet följer omedelbara svar på allsköns frågor. Allt som behövs är en dator. Och sitter man redan framför datorn med ett olösligt problem framför sig så är frestelsen stor att söka efter svar. Så vad gör man? Harvar värdigt vidare på egen hand utan att komma någon vart, eller tar en generande snabbflukt för att få ett tips om det mest omedelbara problemet? Just det - man letar efter en lösning och spelar vidare. Och så sväljer man sin stolthet, stoppar svansen mellan benen och rodnar när man inser hur lätt och logisk lösningen faktiskt var.

Vissa påstår att vår mentala förmåga minskar i takt med att vi använder google som uppslagsverk och förlängning av hjärnbarken medan andra menar att nätets söktjänster i stället får vår intellektuella kapacitet att öka. Jag tror båda grupperna har rätt. Samtidigt. Belackarna för att de naturligtvis har rätt vid de tillfällen då vi inte kan komma åt informationen. Våra hjärnor tränas inte längre att minnas något när allt finns på ett tangentbords avstånd, och utan uppkoppling står vi oss numera slätt. Hyllarna har å andra sidan rätt när vi kan nå nätet, vilket är nästan jämt. Vi behöver inte längre lägga tankemöda på att memorera fakta, utan kan koncentrera oss på att använda de data som vi letar fram den stund då behovet finns.

Men för att återgå till ämnet: FAQ fuckar upp mitt äventyrande, och har förvandlat mig från gatsmart deckare till hjälplös och slapp bisittare som inte längre klarar att ta initiativ. Förvisso en bisittare som inte fastnar på sin väg genom spelmediets alla äventyr, men lik förbannat en bisittare!

Jag brukar alltid hävda att jag vill ha långa spel med mycket djup och krav på att spelaren använder huvudet till mer än att bara sätta mössan på. Men gäller det även vid fastkört väntande? Om det är jag som löser spelet långsamt så beror ju inte spelländen på spellängden, utan på mitt tröga tänkande. Men jo, det gäller då också! Jag vill ju använda huvudet och känna mig smart när jag lyckas lösa ett problem på egen hand, och då blir ju uppmärksamheten som krävs och slutledningsförmågan hos mig som spelare en del av spelet. Det är så jag brukar resonera i alla fall.

Men kanske, bara kanske, har jag bara blivit för gammal för mitt eget bästa? Möjligen har min intellektuella topp passerats redan före 35 års ålder medan jag var upptagen av annat och inte insåg att jag redan befinner mig i en lång och flack förståndsmässig utförsbacke?

Sådana spekulationer leder ingenvart, och jag väljer därmed att härmed avsluta dem bums!

#blogg