Kommentar till "Min spelhistoria från början till slut"-del 1

Jag kan känna igen mig i väldigt mycket av vad Nihilus skriver. Spelande var nog, faktiskt, lite roligare förr. Framförallt känns det som att man inte spelar lika mycket med sina vänner nuförtiden. Spelande har blivit asocialt. Iallafall fysiskt sett, och jag saknar det. Fler och fler offrar splitscreen till fördel för online. Hur kul hade det inte vart att spela co-op med brorsan i Ninja Gaiden Sigma 2, men nej, istället får vi ett laggigt onlineläge som inte gör någon glad. Nu för tiden ska man sitta framför varsin egen tv med headset istället. Jag vet en kille som spelar Worms över PSN med en kompis som bor mittemot i samma lägenhetskomplex för att han "inte orkar gå över". Vad hände?

Och att man skulle köpa fler medelmåttiga spel nu, var det kanske inte så att man förr i tiden var glad för det lilla man hade, och att det var därför som man kunde spela samma spel om och om och om igen? Spelen har inte blivit sämre, vi (20+-are) har kanske inte ens blivit kräsnare, utan framförallt har vi blivit rikare. Och det här är viktigt att komma ihåg för det är ökad köpkraft som gör att vi spelar fler spel idag och då råkar vi även snubbla över mindre bra lir. Men när jag spelar Brothers In Arms eller Alien Versus Predator så njuter jag ändå för stunden, definitivt, även om jag aldrig kommer spela om dom. Jag tror att den dagen jag slutar spela "medelmåttiga" spel är början på mitt slut som gamer.

[Del två publiceras imorgon]

#blogg