Förgiftad

Flåshurtig och skojfrisk som jag är så väljer jag en såhär pass putslustig rubrik till mitt både seriösa och glada inlägg idag.

Jag har nämligen gått och gift mig. Fan tro´t, men så är det! En ganska underlig - för att inte säga overklig - känsla har landat i magtrakten ("It feels like my belly is full of vomiting butterflies." - Homer Simpson) och det som tidigare existerade som en framtidsplan är nu högst definitivt.

Att som utlänning gifta sig i Luxemburg är en tålamodsprövande pers som jag nog vill avråda ifrån. Exempelvis så har vi varit på våra respektive ambassader i Bryssel (min fru är kommer inte ifrån Sverige) och hämtat ut äktenskapscertifikat. Vi har också lämnat blod för att se att vi inte har diverse sjukdomar, som t.ex. syfilis. Vi har också testat oss för tuberkulos och eventuellt syskonskap. Apostilerade personbevis har beställts och lämnats in. (Skatteverket skickade mig fel typ, och jag fick beställa igen, och betala för apostileringen en gång till.) Så min rekommendation till den som vill ingå äktenskap är att göra det i något av parternas hemländer, det sparar huvudbry. Men, tja, det är ju resan som är målet, så att säga. Kanske skulle ett alltför bekvämt liv vara ointressant..?

Så, "livspusslet" faller så sakteliga på plats. Jag har en ring på fingret och en dotter i knät. Jag tror jag håller på att växa upp?!

Skål! Det är dags för ännu ett glas Crémant.

#blogg