Gräset Sjunger
Har i dagarna läst ut ännu en bok (det går bra nu) och nu var det ett verk av ingen mindre än Nobelpristagarinnan Doris Lessing. Det var min första bok skriven av henne som jag läst och lämpligt nog så valde jag också hennes debutroman Gräset Sjunger som handlar om en vit kvinna som lever i Rhodesia under 1940-talet då det fortfarande var en brittisk koloni. Hennes tro på äktenskap och män har förstörts av hennes föräldras förhållande och hon går därför emot normen då hon väljer att förbli ogift fram tills sent i hennes liv - det räknades som sent då iaf.
[ia=23893; large]
Till slut faller hon dock för samhället och vännernas tryck och gifter sig med en fattig bonde och hon tvungas då att flytta från staden till landet. Föga förvånande så är inte detta något liv som passar henne och livet blir en börda inte bara för henne utan även hennes make. De får kämpa mot fattigdom, ett äktenskap utan kärlekskänslor, isolation och kanske framför allt rasmotsättningarna i landet som påverkar både deras egen relation men också relationen till sina grannar och givetvis även sina anställda vilket enbart är underbetalda "infödingar".
Det hela kryddas också med förbjuden kärlek, sjukdom och död så det hela är inte särskilt upplyftande. I ärlighetens namn så var jag lite ledsen när jag läste boken och blev en aning deprimerad, men det är i det här fallet bara ett gott betyg. Lessing beskriver tillvaron på ett väldigt engangerande sätt och det är svårt att inte börja bry sig om Mary som verkligen inte är en perfekt människa, jag skulle nog haft extremt svårt för henne, men ändå så får hon en lott i livet som verkligen är så otroligt fel för henne och hon kan inte göra något åt det. Hon är fast där hon är och kan bara tyna bort.
Hemskt är vad det är, men det var kanske precis vad jag behövde också. De senaste böckerna jag läst har ju varit betydligt roligare och upplyftande historier så då kan det vara bra att växla tempo med lite depression och sorg. Kan iaf verkligen rekommendera den. Lessing må vara en nobelpristagare, men boken är varken flummig eller svår att läsa som ju annars kan vara fallet med de som vunnit det priset och det gladde i varje fall mig eftersom jag var lite orolig för det. Så känner du för att läsa en sorglig bok så har du ett riktigt bra alternativ i Gräset Sjunger.