Iaktagelser från Tully's

Flakmonkey
Iaktagelser från Tully's

Så var man då tillbaka i verkligheten igen efter fyra dagar fyllda av sociala aktiviteter med släkt och familj där det i princip funnits "fika" med i bilden. Jag vet inte hur många gånger jag har "fikat" under de senaste dagarna, men det har varit på tok för många iaf. Eller på tok för många är ju synd att säga eftersom det har varit extremt trevligt varje gång, men det känns ändå som att jag hade kunnat umgås med nära och kära utan att proppa mig full med kolakakor, knäck, mozartkulor, drömmar, havreflan, kola, fudge, etc etc och en massa julmust som krydda på moset.

Därför var det faktiskt rejält skönt att komma hem idag och ta tag i mina gamla rutiner direkt. Nu är jag visserligen ledig under mellandagarna vilket verkligen inte hör till rutinerna, men utöver det som har med jobbet att göra så vill jag inte ligga och dega för mycket utan fortsätta träna och ha mig som jag gör i normala fall. Just träningen är ju det jag allra helst inte vill komma ur rytmen med så jag har precis varit på Friskis och Svettis där jag körde Cooper's Test på löpbandet (3km på under 12 minuter - yay me!), en tiominuter på crosstrainern och sen ett medelgympapass som faktiskt var tuffare än normalt. Vet nu inte om det var för att jag "värme upp" hårdare än vad jag brukar, men det tog emot rejält i några moment. Eller så är det helt enkelt julmatens fel

Skönt att få det gjort iaf, för nu känns det som att jag är tillbaka på banan igen och det hade nog bara blivit svårare och svårare att komma upp på den ju längre jag väntat. En annan rutin som hänger ihop med träningen är att jag brukar ta mig något att äta efteråt och gör jag det hemma så brukar det bli en sallad och inte alltför sällan på Tully's på Götgatan och där sitter jag således nu. Som alltid smakade sallade utomordentligt gott och nu funderar jag på om jag inte ska gå och ta mig lite te... söderblandning kanske... jo så får det bli...

Darn it de hade inte söderblandning så fick bli kamomill istället, men men, det går ju det också förstås

Hursomhelst så sitter jag alltså på ett café som heter Tully's och det är rätt fascinerande faktiskt. Runt mig sitter nämligen tre "tjejgäng". Ett med tre unga tjejer runt 20, ett med två runt 30 och ett med två äldre damer som jag nog tror är runt 45-50. Nu är det inte så fascinerande att bara sitta i närheten av dem såklart, men det är rätt kul att jämföra deras samtalsämnen. De handlar nämligen om i stort sett samma sak - killar eller män om man nu vill kalla dem för det. Sitter självklart inte och tjuvlyssnar, men sitter man själv utan hörlurar i öronen så hör man ju när folk pratar, det är liksom svårt att undvika.

I varje fall så handlar det om killar som är svin och hånglar runt. Killar som spelar spel (i tjejernas ögon) och som inte vill binda sig. Killar som är lata och inte hjälper till där hemma och bryr sig om "fel" saker. Ni kan ju gissa vilka som säger vad, men något som genomsyrar allt det här tycks vara frågan "varför". Det här är ju inget nytt och jag som kille kan ju säga att killar funderar på exakt samma fråga när det gäller tjejer. Varför? Och då kommer då en annan fråga, vill man verkligen veta varför? Skulle det inte vara trist om inte den "mystiken" eller vad man nu vill kalla det inte längre fanns där? Är det inte då det blir på tok för förutsägbart och långtråkigt? Jag tror nog det faktiskt...

Men men, nu är det nog med såna här funderingar för nu. Dags att slösurfa runt lite medan jag dricker mitt te innan det är dags att ta sig hem och inta någon angenäm position i TV-soffan.

#blogg

1
Skriv svar