Reflektioner från Tully's

Klockan är 14:20 på en söndag och jag sitter på vad som jag antar har blivit mitt favoritcafé, Tully's på Götgatan, och äter en bit chokladkaka med grädde och dricker lite te. Innan jag satte mig här så har jag velat rätt rejält fram och tillbaka mellan att åka direkt hem eller om jag skulle ta mig en fika in min ensamhet för att skriva lite. Jag kommer ju nämligen från en helg spenderad hos mina föräldrar i Täby där jag i vanlig ordning hjälpt till med datorer och varit allmänt social men också umgåtts lite med Forsvik och hans nygamla tjej Elin eftersom han var hemma hos sina föräldrar. Har varit en riktigt bra helg faktiskt, framförallt så var gårdagskvällen med Daniel och Elin trevlig i all sin enkelhet - ibland behövs det ju inte mer än lite bastu följt av en klassisk rulle som i det här fallet blev The Matrix.

Hursom så beslutade jag mig bevisligen för att stanna till och ladda batterierna lite extra halvvägs hem. Dock så var det väl kanske inte själva fikat som lockade mest utan snarare så var det faktumet att Pocket Shop ligger tvärsöver gatan som gjorde att vågen lutade åt det här hållet. Som jag tidigare nämnt så har ju i veckan läst ut den sista boken jag hade på lager så nu var jag ju tvungen att fylla på lite, Browsade som vanligt runt lite i butiken, men precis som jag brukar göra så var det de två första jag fastnade för som jag till slut köpte: Båten av Nam Le samt Filip och Fredriks bok Tårtgeneralen. Två väldigt olika böcker skulle jag tro och det var precis vad jag var ute efter så jag är nöjd.

Förresten så fick jag reda på att det inte var någon fara med mitt blodtryck i helgen. Inte för att jag trodde det, men eftersom jag hade för högt den senaste gången jag ville ge blod, vilket var för några år sedan då jag var i betydligt sämre form, så var det något jag var tvungen att kolla up innan operationen. Så det var ju skönt i varje fall att få det konstaterat.

Så nu sitter jag som sagt här på Tully's med två nya pocketböcker framför mig en halvt uppäten chokladkaka och ett glas te samtidigt som jag filosoferar litegranna. Många tycker säkert att de tär lite udda att sitta på ett café utan sällskap och fika, men jag gillar det. Att fundera på det som händer i ens liv, iakta de andra cafébesökarna, skriva, etc etc. Just nu så sitter tex en tjej framför som jag tror att jag har gått i samma klass som. Är rätt säker på att det är hon jag tänker på, men samtidigt inte tillräckligt säker för att fråga. Undrar när jag kommer börja våga mig på "sånt", om jag nu någonsin kommer göra det.

Sen så är det en annan jeppe som sitter här med ett kollegieblock och en gigantiskt miniräkninare. En sån där som jag såg att man kan spela Doom på och som gör att man inte behöver kunna räkna så värst mycket själv. En tjej ligger och halvsover med famnen på bordet medan en kompis(?) masserar skaplen, ser riktigt skönt ut. Killgängen som snackar ut om gårdagskvällens bravader är ju också kul att inte kunna undvika att höra, som det alltid är.

Men men, om man nu ska ta och gå in på sitt egna liv litegranna istället så händer det rätt mycket nu som jag gillar. Idag ska jag ju tex posta iväg avtalet till Akademikliniken vilket tar mig ett steg närmare mitt slutgiltiga mål vad gäller operation slimline eller vad man nu vill kalla det för. Sen så ska jag också hämta ut debug-maskinen så att jag kan börja lira #Yakuza 4 som sen ska recenseras. Just den biten är jag faktiskt riktigt glad över - att jag ska börja recensera igen alltså. Det handlar ju knappast om något comeback på bred front, men bara att få skriva något som inte är "bloggstrunt" känns kul och stimulerande. Förhoppningsvis är jag tillräckligt bra för att man ska kunna få såna här uppdrag när det finns tid.

Hmm, det är ju lite roligt att smörsångaren Enrique Iglesias har en ny(?) låt som heter "Tonight (I'm fucking you)" - äntligen talar han klarspråk Sen så är den ju dans och headboppvänlig också dessutom.

I övrigt så går det ju också bra med träningen. Fem pass har det blivit i veckan, sex om man räknar innebandy, och det känns rätt lagom. Två av passen har dessutom varit cirkelfys som ju är rejält jobbigt och bara att jag kan köra det två gånger i veckan utan några bestående men känns rätt fantastiskt med tanke på hur det hade kännts för inte alltför länge sedan. Dock så har jag börjat bäva mig lite inför vilan efter operationen. Sex veckor kommer det ju ta (om det går som det brukar göra) innan jag kan träna ordentligt igen och inte ens då ska jag anstränga magen i någon större utsträckning. Känns som att det kommer bli lite jobbigt det där nu när man är så van att ta ut sig rejält.

Enda jag kan ha lite åsikter om under den här veckan är faktiskt jobbet för ovanlighetens skull. Inte så mycket för att det inte har gått bra, utan för att det varit så mycket att göra och då talar jag inte om mig själv i första hand utan om alla andra. Det är mycket nu helt enkelt och alla måste slita rejält, mer än vad de skulle behöva göra i många lägen, vilket i sin tur gör det svårare för mig. Fast det är bara att bita ihop och köra på, nu går det åtminstone åt rätt håll och vad viktigare är så drar alla åt samma håll. Ser fram emot morgondagen och den kommande arbetsveckan med tillförsikt.

Sådärja, nu ligger tjejen som tidigare fick skalpen på soffan och vilar istället. Är det verkligen okej när det finns folk som får stå upp och fika? Jag har svårt att tycka det faktiskt. Men men, nu ska väl jag kanske ta och börja bege mig här så ingen idé att irritera upp sig på det. Har ändå blivit kvar här i trekvart drygt så inte mer än rätt. Har ju saker att stå i hemma också, utöver allt spelande som jag måste ta itu med så känns det även på sin plats att städa litegranna, åtminstone dammsuga så att det känns lite trevligare att gå runt barfota... så auf wiedersehen!

#blogg