16 dagar kvar

Om drygt två veckor ska jag springa min femte Premiärmil. Det är ett lopp som betyder en del för mig. Visst, jag hade jag sprungit Göteborgsvarvet innan, men det var mitt första lopp ute på Djurgården som blev upptakten till löparlivet som kommit att bli en del av den jag är. Dessutom är det lite häftigt att jag sprungit tävlingen vid samtliga fyra tillfällen den har ägt rum! Jubileum, ja visst!

Formen går med små, små myrsteg framåt. Och det är i den takten jag stegrar träningen. Mina benhinnor skrattar och ler fortfarande, och det stärker mig i min tro att jag har hittat ett vinnande koncept.

Mitt fem kilometers långa (okej, korta) snabbpass har gått från inledande 34.17 till 28.51 på fyra veckor. Det låter fenomenalt bra i teorin men de tre senaste veckorna har jag förbättrat mig blott 35 sekunder. Men små framsteg är ändå framsteg. Och roligt har jag mest hela tiden, vilket såklart är viktigast. Så, jo, det kommer att bära ner mot 24 minuter igen, kanske förr än jag anar?

[ia=25361; large]
Här var ni två, snart är ni fem.

#blogg