Despicable Me recension
Jag snubblade över "Despicable Me" av en slump när jag var ute och letade lite lättsmält kvällsunderhållning. Egentligen letade jag efter filmen Megamind, men eftersom jag inte visste namnet på den just då letade jag runt på IMDb bland animerade filmer och där såg jag denna film.
Jag kände direkt igen omslaget, det var den filmen de affischerade på stan i höstas. Varje gång jag såg en av affischerna utbrast jag till den som var med mig just då att den där filmen måste man bara se för att de gula sakerna är så gulliga. Det är alltså med denna inställning jag såg den här filmen, hoppas de gula sakerna är gulliga. Men det jag fann är så mycket mer.
"Despicable Me" sätter igång direkt och levererar ett skratt redan de första sekunderna, och fler ska det bli. Handlingen är bra för att vara en animerad barnfilm, det är inte gudfadern men den gör det den ska. Jag tänker inte gå in på handlingen överhuvudtaget då allt man behöver veta beskrivs på IMDB i en mening. Det finns en man med en brytning som får mig att tänka på Nico Bellic i GTA IV, det finns en gammal gubbe som hör dåligt, det finns tre söta små flickor och en massa gula "hantlangare".
Filmen är snyggt animerad, och hantlangarna är nog de gulligaste varelser jag sett hittills i någon film. Jag gillar stilen på karaktärerna och världen och det finns inte mycket alls att klaga på när det gäller den biten. Musiken är riktigt bra, de ska ha ett plus i kanten då deras låtval verkligen höjde stämningen i filmen. Jag måste erkänna att jag satt och nynnade på en låt som spelas tidigt i filmen långt efter att jag sett klart. Just den låten framförs av Pharell Williams och heter passande nog "Despicable Me".
Filmen passar stora som små, och som i alla bra "barnfilmer" på senare år så inkluderas det många bra skämt för vuxna med, vilket jag gillar skarpt. Ett exempel är att i en scen så spelar en av hantlangarna musik på en Gru-ray disc spelare. Skämten är faktiskt riktigt bra och både jag och mitt tittsällskap skrattade högt vid flera tillfällen. Den här filmen har faktiskt passerat Monsters vs Aliens som jag hittills haft som favorit-barnfilm.
Har ni barn, så är denna film nästan ett måste då de kommer älska de små och gulliga hantlangarna. För er skull hoppas jag bara att de är gamla nog att titta på engelska, annars får ni väl smygtitta på den engelska versionen senare då jag tyvärr starkt tvivlar att den svenska versionen håller samma höga nivå. Har ni inte barn men gillar Monsters vs Aliens, Madagascar eller Ice Age bör ni se denna med, då den enligt mig är mycket bättre än dessa filmer.
Men tillhör ni dem som tycker att "barnfilmer" är töntigt så hoppas jag att denna recension får er att ge den en chans, då den enligt mig är den bästa film denna genre har att erbjuda just nu.