Blandat från gårdagen
Jag plåtar ju oftast en hel del då jag är iväg, både på semester utomlands men även på turer inom landet. Min hemort besöker jag några gånger per år och av någon anledning blir jag aldrig trött på att fotografera där. Jag tror det har att göra med mina starka band till orten, men det faktum att jag inte längre bor kvar där gör att små små förändringar hela tiden håller intresset uppe. Varje gång jag kommer tillbaka har det skett någon pytteändring i stadsbilden, en butik har stängt, en annan har öppnat. Jag tror också att det naturligt ligger ett intresse i att följa den värld man vuxit upp i, även om man inte kan tänka sig att bo där längre.
Saker som de kvarboende stör sig på eller pratar illa om är i mina ögon intressant och ofta bagateller kan jag tycka. Det faktum att man hälsar på varandra genom bilrutan då man möter någon man känner är helt fantastisk! I malmö skulle något sådant aldrig ske, inte för att man inte hälsar på dem man känner utan för att det är för stort. Du tittar inte in i varenda bil du möter för chansen att det ska vara någon du känner igen är näst intill obefintlig.
Att vara utflyttad kan däremot innebära att man känner en extra stark känsla av att bevara orten så som den en gång var. Jag vill tro att jag ibland blundar för de positiva delarna i förändringen av den orsaken att jag är orolig över att det ska bli annorlunda. Det gamla känner jag igen och kan knyta an till, men det nya är något som har skett utan mig och jag känner mig utanför. Jag är absolut för förändring, men vill samtidigt behålla det som det alltid varit. Svårt.
Glädjen jag känner nu över att gå omkring på gator och torg och föreviga min hemort är nog lika stor som sorgen är att jag inte gjorde detsamma då jag bodde där. Hemmablindhet och tanken "jag gör det i morgon" gjorde att få bilder finns från den tiden. Jag hade heller inte samma fotointresse och ska inte enbart skylla det på lathet. Samma sak sker egentligen nu i Malmö. Jag har hunnit plåta en hel del men börjar känna mig lite mätt. Tankarna går återigen i spåren "jag gör det i morgon" vilket leder till att den där morgondagen då allt ska göras aldrig kommer.
Studion kanske kan ändra på det. En ny kreativ anda i mitt liv och ett utlopp som kan medföra så mycket mer än bara fotografering i en källare. Förhoppningen är att arbetet i studion ska göra att jag växer som fotograf i allmänhet och då öppnas naturligvis nya dörrar.
Jag lever efter den filosofin att jag ska fotografera det jag känner för. Det vill säga, vill jag inte plåta staden jag bor i så behöver jag ju inte göra det. Är jag en semesterfotograf så är jag... inspirationen har en tendens att öka markant då man är på bortaplan. I alla fall för mig. Jag brukar tänka att det finns ingen mening i att pressa mig i mitt fotograferande och under vintern, vet ni som följt bloggen, brukar jag hamna i fullständig idétorka och vinterkoma. Men låt det vara så då. När vårsolen kommer tillbaka brukar ju även lusten efter att fotografera göra det.
Djupt, flummigt och alldeles på tok för analyserande en onsdageftermiddag.. men så är det ibland. Jag ska bjuda på ytterligare två bilder från Småland.
Den första blir på min mormor. Hon förtjänar att synas och även om bilden är lik den förra så skiljer den sig också lite.
Den andra bilden är från min hemstad, Oskarshamn. Jag bodde där till jag var ungefär fyra år gammal. Det är en liten och mysig stad som nu hamnat i strålkastarnas sken tack vare att Socialdemokraternas nye ledare kommer därifrån.
