Läs läs läs "Paris - Dakar"

Det var citatet "Med osviklig språklig precision och grym humor gestaltar han den nutida svenska mannens vilsenhet" på bokens omslag som fick mig att köpa Jens Liljestrands bok "Paris - Dakar" på Pocket Shop för någon vecka sedan. Jag hade inga som helst förväntningar på den, men jag tyckte att just det omdömet lockade tillsammans med det faktum att det är en novellsamling vilket jag just upptäckt att jag gillar tack vare Nam Lees "Båten" som jag läste ut för en tid sedan. Inga förväntningar brukar borga för trevliga överraskningar och det var precis vad jag fick här för herregud vilken bra bok det är.

Den består av sju noveller med varierande skådeplatser men med mannen i centrum och alla de svagheter, tankar och känslor som vi upplever i dagens värld. En av berättelserna utspelar sig under ett bröllop där vi får följa festens toastmaster som under eftermiddagens gång ställs inför några av sina värsta mardrömmar och dukar under för sina mörka och veka sidor. Jag läste ut just den historien just innan jag gick av tunnelbanan på väg till jobbet och jag hade faktiskt rejäl ångest den sista biten till jobbet och en bra stund efteråt tills jag fått annat att tänka på.

Sen finns ju också delen med mannen som sitter på ett kontor i San Diego och skriver ett brev till sin son i Sverige som han aldrig träffat där han förklarar varför han var tvungen att lämna honom och hans mor. All osäkerhet över hans egen manlighet som genomsyrade honom och gjorde det i stort sett omöjligt för honom att ha ett normalt och hälsosamt förhållande med pojkens mor.

Resterande noveller följer liknande berättelser och även om det inte är några särskilt upplyftade livsöden så är boken ändå stärkande på något underligt sätt. Det känns renande att läsa om män som likt en själv känner rädsla över att misslyckas, att inte passa in i den bild av manlighet som man lätt för får sig att man måste leva upp till. Kanske är det helt enkelt skönt att förstå att det är okej ändå.

Så jag kan egentligen bara upprepa titeln på det här inlägget: Läs läs läs "Paris - Dakar". Det är en smått fantastisk liten bok (277 sidor i pocketversionen) som jag tror att väldigt många skulle uppskatta. Den är rak, ärlig, rolig, sorglig och framförallt fängslande. Fler än en gång missade jag att hoppa av vid min t-banestation eftersom jag var fast i boken och andra gånger gjorde jag det helt medvetet för att få några extra minuter med den. Om inte det är ett gott betyg på en bok så vet jag inte vad som är det.

#blogg