Att tolka sin omgivning!

Häromdagen när jag IRL-surfade genom en tidning lade jag märke till en annons från en återförsäljare som säljer cyklar och eftersom min förra blev stulen var det alltså ett utmärkt tillfälle att stifta ny bekantskap med Karl Drais utmärkta uppfinning. Cykeln som jag tittat på hade enligt annonsen 24 växlar, pakethållare samt en liten cykeldator "...med ett oerhört avancerat AI-program som ger en svårare utmaning för erfarna cyklister".

När jag kom till affären så märkte jag att prissättningen verkade vara lite märklig, man hade likställt alla valutor och helt enkelt satt samma siffra oavsett valuta. Då jag bor i Europa förkunnade säljaren att det är Euron jag får gå efter. Men men, några kronor mer eller mindre spelade inte så stor roll då, jag var så sjukt sugen på att ge mig ut en tur. Efter att jag köpt cykeln så uppstod emellertid vissa problem då jag packade upp den vid hemkomsten.

Först visar det sig att jag måste ta mig igenom ett krångligt jävla lås varje gång jag ska cykla, sen visar det sig att jag dessutom, genom den lilla inbyggda handdatorn, måste vara konstant uppkopplad till cykeltillverkaren, annars låses hjulen automatiskt. I samma lilla cykeldator måste jag även ange två koder som följde med. Den ena koden gör så att du kan cykla själv på cykeln och den andra låser upp pakethållaren så att du kan åka flera på den.

Tyvärr upphör inte problemen där, utan jag inser också rätt snabbt att cykeln saknar både trampor och sadel. Enligt tillverkaren kommer dessa att säljas separat genom så kallat "DLC - Downloadable Cykel." När jag läser igenom manualen för att se hur jag ska bära mig åt för att inhandla detta så lägger jag även märke till ett stycke text som talar om för mig att jag egentligen inte äger produkten (cykeln) utan bara rätten att använda den. Trevligt!

När jag har inhandlat allting som behövs för att få det att fungera och sätter mig på cykeln så tycker jag att den känns väldigt lättmanövrerad och enkel. Förklaringen ges snart då jag ser att ett par stödhjul sitter därbak på cykeln, naturligtvis omöjliga att ta bort. Snart uppstår fler problem när den inbyggda datorn tappar kontakten med "Master Server" konstant och låser mina hjul. Jag försöker febrilt att hitta den knapp datorn indikerar ska återupprätta anslutningen igen, en blå knapp med ett X på. Tyvärr återfinner jag inte någon sådan på det QWERTY-bord som finns. Dessutom verkar cykeldatorn också notera vart och när man cyklar och skicka dessa data till tillverkaren.

Efter att ha bedömt cykeln inser jag att den inte alls höll vad den lovade, i själva verket är det en rostig två-växlad skrothög. Jag tar tillbaka cykeln till återförsäljaren som dock vägrar att reklamera den. Istället försöker jag sälja cykeln till en polare men jag upptäcker snabbt att det är lönlöst, cykelhelvetet måste ha en ny kod för en ny person innan denne kan använda sig av hjuldonet. Besviken hivar jag ner skiten i källaren och där blir den liggande. Tänker att jag kanske kan använda den om 3-4 år, tillverkaren har lovat att bygga bort skydden då.

En annan notering: som väntat gick införskaffandet av en beta-nyckel till Diablo 3 käpprätt åt helvete. Troligtvis det bästa sättet att få världsfred genom. Basunera ut till samtliga människor på planeten att här finns det nycklar till Diablo 3, och alla tar varandras händer, håller andan, och väntar spänt. Tyvärr varar freden bara så länge. För när väl de fåtal nycklar som finns är utdelade skulle WW3 bryta ut, och vi skulle massakrera varandra i jakten på den andres nyckel så att vi åter kunde frossa i rå eskapism.

Fridens liljor!

#blogg