Xcom Dagbok - The End
Dag 5-6 och Avslut
Nu fungerar inte mitt minne så bra längre , striderna blir bara ett virrvarr av taktik och klurigheter.
Minnesvärt är då jag förlorade min toppsupport i en strid där en Sectopod ägde nästan hela min styrka , min stackars support fick stå bakom en ynklig lyktstolpe och distrahera medan jag flankade med SHIV och en assault.
Samtidigt sköt jag med min nybakade supportkille bakom en utbrunnen lastbil , tyvärr fick han en laser i huvudet och blev en liten askhög vilket innebar att då ”Doc” fick stryk och låg i kritisk kondition så hade jag ingen annan med medikit att stabilisera henne med.
Vila i frid ”Doc” du hjälpte många och offrade dig för mänsklighetens bästa!
Min senaste save var säkert en timme bakåt , så det blev ofrivillig ironman svårighetsgrad.
Har täckt hela världen med satelliter nu , har mycket pengar men materialbrist istället , kommit några steg i storyn iallafall och nu jäklar börjar striderna bli svettiga igen efter en period där man haft rätt smålätta strider som bara försvårats av klantiga taktiska missar av mig.
Har en kritisk soldat i mitt team nu , ”Blackrose” min maxade support som även är PSI maxad , med honom i mitt team krossar de fint , en mindcontrollad fiendesoldat gör susen för att sprida paniken i deras led och är himla bra som spanare så man vet vad för elakt som kommer.
Märkte att han var en vital del av min styrka då han var skadad och jag fick ett nedskjutet ufo uppdrag , det var tungt motstånd i det ufot och min styrka var handikappad utan hans psi skills , att ha snipers med Psi skills är rätt värdelöst då man vill ju ha dem längst bak så min toppsniper som också har lite Psi gör ju ingen nytta.
OK , nu avslutar jag min XCOM dagbok för denna gång , får slänga in en notis senare då jag klarat spelet och övergår till spelandet av Dishonored.