underbaraste spelögonblicket
När jag pratar om detta så menar jag, om du i något spel fått rysningar i hela kroppen .Just det ögonblicket vill jag höra om
själv så är mitt bästa spelögonblick när jag kommer ut ur kloakerna och för första gången möter solljuset i the elder scrolls: oblivion.
Måste ha vart när man satte sig i ett flygplan på Battlefield 1942 för första gången. Jäklar vad man kände sig fri!
Eller möjligtvis när man trädde in i Azeroth första gången. Allt man hade att upptäcka, världen kändes enorm, raid i x-roads varje dag... Vad hände med WoW egentligen?
När jag sprang runt i Tir i Anarchy Online första gången, mitt första MMO. Minns hur fantastiskt det var med en stor och levande värld. Försökte sen som lvl 7 springa från Tir till Newland tills någon såg mig och frågade vad fasiken jag höll på med och instruerade mig att använda Whoompa.
Ah memories...
I'm a snake, follow me!
När jag sprang runt i Tir i Anarchy Online första gången, mitt första MMO. Minns hur fantastiskt det var med en stor och levande värld. Försökte sen som lvl 7 springa från Tir till Newland tills någon såg mig och frågade vad fasiken jag höll på med och instruerade mig att använda Whoompa.
Ah memories...
alla gillar vi våra goda spel minnen
Måste ha vart när man satte sig i ett flygplan på Battlefield 1942 för första gången. Jäklar vad man kände sig fri!
Eller möjligtvis när man trädde in i Azeroth första gången. Allt man hade att upptäcka, världen kändes enorm, raid i x-roads varje dag... Vad hände med WoW egentligen?
Måste hålla med om WoW delen. De var en rolig tid man hade i spelandets värld, även om det tog upp tid. Mycket gankande och skratt med kompisarna. Så hela WoW får bli ett ögonblick
Måste ha vart när man satte sig i ett flygplan på Battlefield 1942 för första gången. Jäklar vad man kände sig fri!
Eller möjligtvis när man trädde in i Azeroth första gången. Allt man hade att upptäcka, världen kändes enorm, raid i x-roads varje dag... Vad hände med WoW egentligen?
Måste hålla med om WoW delen. De var en rolig tid man hade i spelandets värld, även om det tog upp tid. Mycket gankande och skratt med kompisarna. Så hela WoW får bli ett ögonblick
WoW var helt makalöst en gång i tiden.
Blev särskilt tagen när jag spelade som troll/orc. Alliance har lite tråkiga startplatser.
EDIT: Och självklart att klara instanser med sitt svenska superguild. Härligt att få den loot man eftersöker - desto mindre när man saknar dkp
Exakt, vad hände med WoW?
Annars är det självklart när jag kom vidare i Monkey Island 2 när min far och jag hade fastnat i spelet under typ ett halvår.
Kommer även ihåg att jag blev skitglad när Crash Bandicoot 2 och 3 klarades
Den här tråden borde ligga under övrigt inte allmänt prat.
Jag kommer ihåg slutet av världens bästa FPS (SW:RC). Epic! Sen kommer jag också ihåg det underbara slutet från världens bästa TPS Max Payne 2. Epic! Slutet i Duke Nukeem 3D, Halo CE, Oddworld Stranger Wrath. Tyvärr kan jag ju itne berätta om dem eftersom det skulle förstöra för de som inte klarat de än.
Och ja, jag känner till spoiler taggen
Men de bästa ögonblicken kommer inte från single player. Det finns nämligen inget som slår känslan när man verkligen äger sönder motståndaren i RTS eller FPS. Sen sitter det ju aldrig fel att hamna längst upp på leaderbordsen men det har bara hänt en gång för världen och en gång för Sverige
Kingdom Hearts. Först en liten filmsekvens jag såg på en reklam på tv. jag visste direkt att jag var tvungen att skaffa det spelet.
Sen när jag fått hem mitt älskade Kingdom Hearts och startade upp spelet så Startade en filmsekvens som fick en tårögd. De avgörande besluten man tar precis i början av spelet är väldigt rörande också i det att man kommer vara sådan resten av spelet.
Även filmen när man precis klarat spelet fick mig tårögd. Man blev lycklig för att man
hade räddat Kairi och blev sedan avskärmad från henne. Man blev faktiskt lite ledsen att man inte skulle få vara med henne "än"
Jag var bara ca 12 år då jag köpte spelet tror jag men det spelet kommer alltid ligga nära mitt hjärta
Rawr
När jag pratar om detta så menar jag, om du i något spel fått rysningar i hela kroppen .Just det ögonblicket vill jag höra om
själv så är mitt bästa spelögonblick när jag kommer ut ur kloakerna och för första gången möter solljuset i the elder scrolls: oblivion.
Mah, nu får jag lust att spela Oblivion igen
Jag orkar aldrig komma någonvart typ.
Spelar några timmar, vet inte riktigt vart jag ska eller vad jag ska göra och så slutar jag med det. Hade väldiga problem med att hitta affärer och guilds. Skit svårt ju :/
Rawr
När jag pratar om detta så menar jag, om du i något spel fått rysningar i hela kroppen .Just det ögonblicket vill jag höra om
själv så är mitt bästa spelögonblick när jag kommer ut ur kloakerna och för första gången möter solljuset i the elder scrolls: oblivion.
Mah, nu får jag lust att spela Oblivion igen
Jag orkar aldrig komma någonvart typ.
Spelar några timmar, vet inte riktigt vart jag ska eller vad jag ska göra och så slutar jag med det. Hade väldiga problem med att hitta affärer och guilds. Skit svårt ju :/
nej nej, oblivion e lätt å förstå, bara fråga runt bland folket och vakter speciellt så brukar dom kunna verätta vart det finns. Man måste licksom sätta sig in i oblivin för att förstå det helt
Kingdom Hearts. Först en liten filmsekvens jag såg på en reklam på tv. jag visste direkt att jag var tvungen att skaffa det spelet.
Sen när jag fått hem mitt älskade Kingdom Hearts och startade upp spelet så Startade en filmsekvens som fick en tårögd. De avgörande besluten man tar precis i början av spelet är väldigt rörande också i det att man kommer vara sådan resten av spelet.
Även filmen när man precis klarat spelet fick mig tårögd. Man blev lycklig för att man
hade räddat Kairi och blev sedan avskärmad från henne. Man blev faktiskt lite ledsen att man inte skulle få vara med henne "än"
Jag var bara ca 12 år då jag köpte spelet tror jag men det spelet kommer alltid ligga nära mitt hjärta
aww, lät ju bra
Måste ha varit första dan på sommarlovet och jag hade fått min nya dator dagen innan. Vaknade klockan halv 6 på morgonen och tänkte såklart somna om. Men där på skrivbordet stog den nya datorn så det blev ingen mer sömn. Jag startade oblivion och började spela på en tjuv. Efter ett tag så bröt jag mig in i anvils slott upp till the counts bedroom och stal alla värdesaker:)
Kompisarna som jag skulle åka och bada med fick bada utan mig den dan:p
jag brukar få en sådan känsla då jag lirar Shadow of the Colossus, den kännslan då man klättrar på de olika Kolosserna är episk, musiken hjälper till med stämningen och själva känslan då man är liten och klättrar på de stora kolosserna är bara så sjukt underbar, man kännser sig så sjukt mäktig trotts strorleken. ;_; EPIC,
kan inte heller säga nej till vatten tämplet i Legend of Zelda: Majora's Mask helt underbart <33 allt är bara så fullbordat <3 på de spelet :'D
Remember remember the fifth of November
Många! Här kommer några:
Black & White. Min snälla ko gick omkring och kom ner till stranden där han mötte en sköldpadda från en annan by. De stod och tittade på varandra en stund, och sen pussades de! Det var så jävla fint så jag började gråta! Blir fortfarande lite gråtmild när jag tänker på det
Doom (2, tror jag). På nån bana när man möter den däringa eldmannen, som sätter eld på en. Paniiiiiik!
Doom 3. När kameran går ut i tredjeperson när man möter första impen, och han rör sig mot en men man kan ju inte göra nånting innan kameran gått tillbaks till första person!
Unreal. När man är i den där korridoren som stängs, och så släcks lamporna en efter, och ett monster hoppar fram!
Första uppdraget i cod 2 när alla tyskar stormar över det där stora torget och när ryssarna sedan stormar tillbaks, så jävla bra gjort. jag får alltid så sköna rysningar när jag spelar det. Har spelat just den delen minst 30 gånger och det är fortfarande lika underbart.
Sista delen av sista uppdraget i cod 4
när man får skjuta han imran zhakeav och när ryssarna sedan kommer och räddar en
blev nästan lite ledsen där. Vill se mer av capten Price i mw2.
Fick också lite goa rysningar när jag kom ut ur den båten i början av elder scrolls: morrowind. Spelar det forfarande och det är riktigt bra.
Kommer nog inte glömma slutet av cod: waw
när man får sätta upp den flaggan över reichstag
kändes riktigt bra
Har nog upplevt fler sådana här moment men jag kommer inte ihåg de för tillfället.
Alla gånger i FIFA och NHL där man med en kompis kvitterar i slutet av matchen med ett supermål, kämpar sig fram till straffar efter varsitt mål i förlängningen och sedan vinner en final med en straffräddning!
Dom stunderna sitter kvar, det är den största lyckan man kan få utav spel
Sen finns det ju känslomässiga stunder såsom slutstriden i Metal Gear Solid 4.
God of war serien från början till slut är ju annars en upplevelse!
Remember when you were young? You shone like the sun
Unreal. När man är i den där korridoren som stängs, och så släcks lamporna en efter, och ett monster hoppar fram!
This.
Skaarjen skrämde vettet ur mig som liten pöjk.
Annars så är varenda minut spelad av Resident Evil 1 minnesvärd, satt med hjärtat i halsgropen från början till slut.
Lira Quake (1) för första gången satte helt klart sina spår i ens minne
även om jag inte är så grafik-kåt nu för tiden så var ju hoppet från DooM till Quake snuskigt stort och imponerade.
Annars första gången man avlossade några salvor med Assault Rifle i Shogo: Mobile Armor Division - dra åt helskotta vilken bössa, nog fortfarande det goaste vapnet jag sett i ett spel
Go for it - ALL or Nothing!
Long night of tanks (kommer inte ihåg vilket nummer i ordningen). 10 stridsvagnar som väntar i skogen på att kompani COn ska anfalla ge order att anfalla en by lite längre ner . "5,4,3,2 1 Rock n Roll"
10 vagnar (alla spelar kontrolerade ) störtar fram genom skogen och anfaller byn