Årsbästalistan (del 2)
Mitt andra inlägg om de spel jag gillat mest under året som gått, oavsett om de släpptes i år eller ej.
Mark of the Ninja
Jag fokuserar ofta så mycket på att försöka spela spel som på olika sätt har bra eller spännande berättelser, som försöker säga någonting, att spel som ”bara” är roliga lätt hamnar lite i skymundan.
Förra året var det Saints Row the Third (jag är alltid ett år sen) som levererade den rena spelglädjen, medan det i år var Mark of the Ninja som stod för det. Jag hade fantastiskt kul med det i början av året. Det var riktigt trevligt med ett spel som inriktade sig så på smygande som Klei Entertainments ninjaspel gjorde, utan att för den delen blir alltför svårt eller enkelspårigt.
Hotline Miami
Ett annat spel som överraskade mig rejält i början av året var Hotline Miami. Jag gillar egentligen inte ens genren, men det hade fått så vansinnigt mycket beröm att jag kände mig tvungen att åtminstone prova på det.
Det är hypnotiskt. Det är nog det bästa sättet jag kan beskriva dess charm på. Musiken, estetiken, tempot, våldet och de obefintliga laddningstiderna vaggar in en i en rytm som är svår att slita sig från. Att det sedan har saker att säga mitt i slakten är bara grädde på moset.
Save the Date
Det som börjar som en enkel dejtingsimulator slutar i en underbar nedbrytning av hela spelmediets berättarstrukturer. Jag håller inte med om allt som sägs, men det går inte att komma ifrån att det som sägs är extremt tankeväckande.
LA Noire
Jag hade så gärna velat älska LA Noire ännu mer än jag nu gör, för det utvecklar sig till en fantastisk detektivberättelse under sin andra halva. Tyvärr tar det alldeles för lång tid innan man når dit, och vägen dit utgörs av så mycket utfyllnad att mitt intresse snabbt dog när jag först spelade det för några år sedan. Sedan dess har det legat dvalande i mitt steambibliotek, och det var först i år som jag orkade ta tag i det igen – mest för att kunna avinstallera det när jag väl klarat det.
När jag väl befordrats till osedlighetsroteln tog berättelsen dock fart och det tog inte lång tid innan jag var helt fast. Spelets andra halva var det mest spännande jag spelat i ett AAA-spel på väldigt länge, och jag insåg att jag önskade att spelet avlat en helt ny genre av deckarspel. Tyvärr verkar så inte vara fallet, och det är något jag kommer att sörja under en lång tid framöver.