Att göra sig förstådd

Medlem
Att göra sig förstådd

Nu är detta inte värre än att en halsinfektion har gjort att jag förlorat rösten i ett par dagar. Det enda som kommer ut är vad som kan liknas vid ett hest väsande när jag försöker formulera ord. Att vara tvungen att lämna fram en lapp till kassören när man ska köpa snus känns dels som att jag försöker råna henne och som att vara 12 år igen och är på det hela taget en upplevelse som jag kan tänka mig slippa...

Under denna period så har jag reflekterat över vad det innebär att inte ha en röst. Min första tanke gick till karaktären Nick i Stephen Kings "Pestens tid" (för övrig bra bok, läsvärd!). Världen har gått under i en pest som utrotat 99% av befolkningen i världen (läs USA) och han är dövstum. En sådan enkel sak som att kunna skratta, prata skit och nynna på en låt är för honom inte ett alternativ utan han kommunicerar med lappar och gester. Jag har aldrig vart mycket för att prata ifall det inte är nödvändigt, men just nu känns det som om jag skall spricka av alla de saker som jag vill säga men inte kan. Och detta gör mig lite rädd faktiskt. Att jag värderar någonting så högt som jag innan tyckte var irriterande är lite av en tankeställare för mig. Man vet inte vad man hade innan man förlorade det...

I och med interners framfart och allt vad sociala medier heter känns det som om vår fysiska röst har fått ta ett steg tillbaka för att bli ersatta den digitala/elektroniska versionen. Att läsa alla era kommentarer på denna sida men aldrig få veta hur ni låter är lite av ett irritationsmoment för min del på grund av hur mycket som går att utläsa ur en röst överlag. Det sägs att ögonen är själens spegel, men då måste jag argumentera för att rösten är personlighetens spegel.

Nog om detta! Dags att koka dagens tredje kopp med te!

Klepto, out!

#blogg


signatur

Submission is for the weak

1
Skriv svar