Donkey Kong Country Returns 3D avklarat
Det går helt okej nu med spelandet och det är det bärbara som verkligen ha tagit fart. Inte någon direkt plan bakom det men det är bara så mycket smidigt om sambon vill se någon serie på TV:n som bara hon vill se här hemma eller om man är på landet (eller på väg dit för den delen). Sen finns det ju många otroligt grymma bärbara spel både till Nintendo och Sonys maskiner. Lägg därtill att det går att köpa äldre spel via Virtual Console och du har så många bra spel att det både räcker och blir över flera gånger om.
Hursom så har jag precis klarat av #Donkey Kong Country Returns 3D till 3DS. Igår skrev jag om min vilja att slänga ut den lilla röda maskinen från balkongen men som jag också skrev så brukar det ju lösa sig efter en liten paus och det gjorde det verkligen i det här fallet. Det tog faktiskt inte många minuters koncentrerat spelande för mig att ta mig igenom de sista "vanliga" banorna och sedan besegra slutbossen. Dags att sammanfatta mina intryck alltså.
Har du läst bloggen kan du vara medveten om att jag faktiskt inte ägt någon SNES förrän jag äntligen köpte en för ett par veckor sedan. Detta har gjort att jag missat många SNES-klassiker och Donkey Kong Country-spelen är några av dessa. Vet nu inte om det är något positivt eller negativt i det här läget men det gör att jag inte hade några större förväntningar på Returns 3D, förutom faktumet att det fått goda omdömen i princip överallt förstås.
På det stora hela förstår jag varför det fått de höga betygen. Det är ett mycket underhållande plattformsspel med bra grafik, humor, variation, samlingselement och en helt okej kontroll. Okej kontroll? Jo jag tycker faktiskt att det är en spelets sämre sidor del vilket knappast är någon bra egenskap i ett plattformspel. Nu innebär det inte att den är dålig men jag har blivit förbannad på att Donkey Kong inte gör det jag vill på tok för många gånger vilket inte händer i tex Super Mario World där jag kan skylla mina misslyckanden på mycket men inte en oprecis kontroll.
Nåväl, det är inte någon stor grej och är bara skillnaden mellan ett mycket bra spel och ett jättebra spel. Då stör jag mig faktiskt mer på flappy bird-banorna och möjligheten att köpa både extraliv och andra hjälpmedel som gjorde det svårt att sluta på något annat än 90+ liv. Inga stora grejjer det heller egentligen, men små återigen störningsmoment som gör att det inte når de högsta höjderna.