Krajsis tre
Ville bara ta en minut och dela med mig av att jag äntligen klarade Crysis 3 igår. Började på spelet för många månader sen, men lade ner det projektet av tristess. Igår tvingade jag mig igenom resten av historien, som var en högst tveksam definition av underhållning. Gäsp. Spelet i sig är inte så dåligt egentligen, det är nog mer att jag tröttnat lite på lagom stereotypa pangare på senare tid (lite lustigt då jag ofta spelar en runda CS:GO på kvällarna).
Grafiken var bra, bandesignen tyckte jag var bitvis bra, bitvis irriterande. Ljudet och musiken var platt men okej, AI:n var överraskande rapp först, men sedan förutsägbar. Spelmekaniken var gedigen, som föregångarna, men hade nog den bättre uppsättningen av UI. Vapnen var trevliga för det mesta, men som hagelbrakarentusiast tycker jag att spelets modell var lite svag. Storyn med sina infall av tonårsdrama gjorde att jag nästan slog på ett avsnitt med Teen Wolf.
Mot föregående spel (singular) står sig spelet bra, tvåan var mer instängt och hade mindre utrymme för att experimentera, men storstan till trots, så var det mycket mysigare att spränga bort skjul och koppla av på stranden efter en hetsig diskussion med lokalbefolkningen i ettan. Det känns alltid konstigt när utvecklare plockar bort identitets-essentiella delar av ett spel som föregångare hade, i det här fallet fysiken, vilket inte störde mig så mycket innan jag började tänka på det. Hade hellre bytt ut de något för många scriptade sekvenserna när allt i ens närhet sprängs mot lite mer spelarstyrd förstörelse.
Summering: 2.5 av 5 jubileumshattar.