Nosferatu: Wrath of Malachi

När vagnen rullar över en sten hoppar du till och inser att du måste ha somnat. Utanför glasdörren hör du förutom draghästens hovklapper en uggla som hoar ensamt i mörkret och du verkligen känner kylan dra genom glaset. När vagnen svänger ser du slottet dit du är på väg på en hög kulle ett par kilometer bort. Som ett kusligt spökslott, dansandes i månens ljus med långa spiror som sträcker sig mot den mörka himlen, reser sig slottet som om det växte från marken. När vagnen återigen hoppar till känner du en kall kår sprida sig längs ryggraden och du känner på dig att de närmaste dagarna kommer att bli allt annat än vad du är van vid.