Oddworld: StrangerÂ’s Wrath

Jag är trött. Det här kunde ha blivit en ingress full av ångande superlativ. Av beskrivningar som fick läsarnas skinn att knottra sig. Som fått dem att drömma sig bort till en fjärran värld. En värld där fjäderfän vaggar runt på sandiga bakgator, bland ruckel där fönster står och slår. Där en ensam gestalts skugga sveper in över bygden, bara för att lämna de viskande frågorna kvar. Frågor om vem han var… den där Stranger.